Bouraoui slår en bro från hjärta till hjärta

I en tid då identitetspolitiska markörer tillmäts stor betydelse är det mycket som klickar in hos algerisk-franska Nina Bouraoui. Hon har med sig bakgrunden i ett tidigare koloniserat land, hon är kvinna och homosexuell

Det identitetspolitiska bagaget utgör en källa för hennes numera omfattande författarskap, men därvidlag betyder det mer att hon har en så unik förmåga att i förtätad men ändå tillgänglig form skriva om det. ”Alla människor har av naturen ett begär att få veta” är den långa titeln på hennes senaste roman, som till skillnad från titeln är kort till omfånget men med ett stort innehåll. Nina Bouraoui behärskar den svåra konsten att låta olika händelser öppna ett historiskt och personligt siktdjup mot sådant som haft stor betydelse för berättaren. Boken är skriven i jagform och det är tydligt att berättarjaget är Nina Bouraoui själv.

Hon använder sig av tre återkommande kapitelrubriker, Minnas, Få veta och Bli till. I Minnas går hon tillbaka till barndomen och uppväxten. I Få veta går hon längre ner i familjens historia, framför allt till far- och morföräldrarnas tid och hennes föräldrars barndom. Här får morföräldrarnas situation i Frankrike under den tyska ockupationen betydelse, och det är ett arv som inte är okontroversiellt. Den judiska familjen i grannhuset hämtas en morgon och ska aldrig återvända. Som många fransmän gjorde vände sig morföräldrarna bort.

I kapitlen med rubriken Bli till skildrar Nina Bouraoui tiden på 1990-talet i Paris, dit hon flyttar som artonåring och börjar hålla till på de barer där lesbiska kvinnor träffas. Hon får möjlighet att leva ut sin sexualitet, hon blir förälskad och sviken. Liksom bland de manliga homosexuella sprider sig skräcken för aids också bland kvinnorna.

Föräldrarna träffades i Frankrike och flyttade sedan de gift sig till Algeriet där minnet av den franska terrorn under tiden landet stred för att bli fritt fortfarande levde starkt och i avseende på metoder och grymhet blev mönsterbildande för den islamistiska rörelse som under 1980- och 1990-talet växte sig allt starkare. Modern utsätts för ett brutalt övergrepp, hon kom hem med sönderslitna kläder och valde att aldrig närmare berätta om vad hon varit med om. Familjen återvände till Frankrike, där fadern som högt uppsatt bankman inte hade några svårigheter att försörja den. En tid bodde de i Bryssel, där EU alltmer konsoliderades.

”Alla människor har av naturen ett begär att få veta” slår en bro från hjärta till hjärta. Litteratur när den är som bäst.