Kultur

Bella Stenberg: ”Det är inte helt bekvämt”

Kultur Artikeln publicerades
Foto: OLA KJELBYE

I ”Ensam galning” presenteras tre möjliga versioner av ett våldsdåd. Det är en nära och obekväm föreställning om kvinnlig galenskap där gränser flyter ihop, skriver Bella Stenberg.

Uttrycket ensam galning används gärna i samband med våldsdåd. När en man begått ett sådant brott vill alla förstå varför, men för en kvinna räcker psykiskt sjuk som förklaring, menar regissören Isabel Cruz Liljegren som inte nöjer sig med det.

Nasim Aghdam var en iranskamerikansk videokonstnär och vegansk aktivist. Hon byggde sin karriär på Youtube och ansåg sig censurerad när tittarsiffrorna sjönk. I april förra året klev hon in med ett laddat vapen på Youtubes huvudkontor i Kalifornien. Med den sista kulan tog hon sitt eget liv. Cruz Liljegren som vill undersöka hennes drivkraft ger tre möjliga versioner av händelsen.

Alexandra Nordberg spelar performancekonstnären Alexandra Nordberg som har skapat ett verk om Nasim Aghdam. Rollfiguren gått in i Nasims värld, spelat henne och försökt förstå henne och kanske själv trillat över gränsen. De tre versionerna med den galna kvinnan som någon annan är ”oss”, som en skör person och som någon med kraft, trots och vilja, utgår från Karin Johannissons ”Den sårade divan”. Nordberg imponerar i sina rollbyten mellan medikaliserings- offer- och aktörsberättelsen, med kroppsspråk, tonfall och kontakt. Som ”sig själv” är hon är minst naturlig, kanske för att tonen blir teatraliskt. Eller för att förväntningen är att en galen kvinna överdriver.

I examensproduktionen från Institutionen för scenkonst på StDH/Stockholms konstnärliga högskola används en lokal på Slakthusområdet i Gamlestan med 20 platser per föreställning. Publiken får med viss nervositet vänta in Nordberg i en miniutställning om Aghdam. Vi har fått en lapp med instruktioner om att föreställningen innehåller starka scener och skjutvapen, att vi inte behöver ta några egna initiativ och ska få instruktioner från Nordberg. ”Så länge det finns slakthus kommer det att finnas slagfält” skrev Leo Tolstoy som citerades av Aghdam och i ett stort vitkaklat rum flyttar vi våra stolar mellan olika scener. Samtidigt som vi är deltagare, mitt i och nära, förväntas vi vara passiva. Det är inte helt bekvämt. Men så handlar verket inte bara om kvinnlig galenskap utan också om gränsdragningar. Vad som är fantasi, tolkning och sanning är flyter ihop. Trots det blir själva slutet förutsägbart.

Teater

Ensam galning

Plats: Göteborgs Stadsteater, Slakthuset

Manus och regi: Isabel Cruz Liljegren

Scenografi och ljus: Carl Kristiansson

Ljud och musik: Bernt Karsten Sannerud

Producent:Gustav Åvik

Medverkande: Alexandra Nordberg

Längd: 1 timme 45 minuter

Spelas till 16 maj

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.