Beirut: Gallipoli

Zack Condon och hans Beirut dök upp som en musikalisk häxkittel i mitten av 00-talet. Med en unik mix av dramatisk Balkan-folk och episk indiepop stod han för något helt nytt. Inspelningen av senaste och femte albumet var ett ständigt pendlande mellan Berlin, Sydeuropa och New York med en gammal Farfisa-orgel som grundbult. Klezmer-inspirationen har skalats bort rejält och kvar är något som ibland låter förbluffande likt Jens Lekman. Absolut inget fel det, men särprägeln är bitvis saknad. Värmen från Medelhavsresorna som Condon gjorde under inspelningsprocessen har gjort starka avtryck. “Gallipoli” är döpt efter den lilla italienska orten (inte konflikten under 1:a världskriget) och har en varm och bitterljuv ton som aldrig lämnar vemodet.