Kultur

Anna Tells uppföljare är en vanlig svensk polisroman om hämnd

bokrecension Artikeln publicerades
Anna Tell.
Foto: Wahlström & Widstrand
Anna Tell.

Det sägs att det svåraste är att skriva den andra boken. Anna Tell gör inget dåligt jobb, men lika bra som debuten ”Fyra dagar i Kabul” är inte uppföljaren, tycker recensenten Kerstin Bergman.

Polisroman

Med ont fördrivas

Författare: Anna Tell

Förlag: Wahlström & Widstrand

Anna Tells debut var en spännande politisk thriller med högt tempo. Även denna gång står förhandlaren Amanda Lund vid Nationella insatsstyrkan i centrum, men ”Med ont fördrivas” har mer karaktären av vanlig svensk polisroman om hämnd, och tappar därmed något av det som från början var Tells signum.

Det är tydligt att författaren denna gång velat säga någonting om droghandelns och missbrukets hårda verklighet, men vi kommer aldrig tillräckligt nära de inblandade för att på allvar bli berörda. Dessutom får sammanträffanden lite för stor betydelse, vilket gör att inte heller polisarbetet riktigt engagerar. Tell skriver dock med bra flyt och inte minst den före detta polisen Ellen Engvall är en gestalt med potential inför Tells fortsatta författarskap.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.