Alltför mycket Läckberg i Anna Bågstams debutdeckare
Jag blir inte riktigt klok på Anna Bågstams debutdeckare ”Ögonvittnet”. Ena stunden tycker jag den är både spännande och välskriven. Andra gånger är den bara tramsig och trögflytande.
I centrum står den civila utredaren Harriet vid Landskronapolisen. Hon har nyss börjat där efter att ha jobbat i Stockholm. En civilist som gör polisarbete är inte alltid uppskattat, erfar dock Harriet. Men hon dras in i ett bestialiskt mordfall i hennes hemby där även hennes pappa bor.
De misstänkta radas upp, den ena efter den andra och deras inbördes förhållanden är minst sagt trassliga. Och vilken roll i dramat spelar hennes egen bror Paul? Ja, frågorna är många och jag är inte säker på att jag i slutänden förstod hur allt hängde ihop. Då var jag också rejält trött på den sprakfåliga Harriet.
En aning Maria Lang, alltför mycket Läckberg och en gnutta Enid Blyton finns i Anna Bågstams författarskap, som säkert kan bli bättre än så här.
