Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
onsdag 23 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
onsdag 23 maj 2012
TT kultur 2012-02-06 | Uppdaterad 2012-02-06
Vårens mest emotsedda premiär på Dramaten heter "Fanny och Alexander". Regissören Stefan Larsson utlovar en teaterfest, och en hyllning till teatern och konsten som får oss att härda ut.
- Han provade en pruttkudde och det funkade inte, hörs någon hojta inne från salongen.
Därefter kommer ett ljudligt brakande.
När det blivit dags för farbror Karls paradnummer, hans pruttshow för barnen, är vi redan utmotade. Drygt en vecka före premiären börjar det dra ihop sig till upploppet inför vårens publikmagnet på Dramaten. Biljetterna är hårdvaluta, teatern storsatsar. 20 skådespelare står på scenen, och alla inblandade känner trycket. Det är nu det sista och kanske allra svåraste ska göras; skådespelet ska tätas, som skådespelaren Tanja Lorentzon uttrycker det, det är nu det ska bli riktigt, riktigt bra.
Nerverna är Dramatenspända. Skådespelare och regissör vill jobba utan blickar och nysningar från journalister och fotografer.
Dessförinnan har vi fått blicka in i familjens Ekdahls livfulla julfirande, sett Jonas Karlsson tuppa runt som Gustav och Tanja Lorentzon som hans överseende hustru Alma. Livia Millhagens tjusiga Emilie har ännu sin make, teaterdirektören Oscar i livet. Reine Brynolfssons biskop vankar hotfullt runt med återhållen energi.
Redan filmversionen är teatralisk och rik på intima monologer som gjorda för teaterscenen. Även på Dramaten jobbar ensemblen direkt med Bergmans eget filmmanuskript.
- Jag säger så här, man har sett filmen, men man har inte hört språket. Det gör man på teatern. Det är en makalös dialog, säger Stefan Larsson.
Tanja Lorentzon var elva år när hon tillsammans med sina systrar såg "Fanny och Alexander" på tv 1982.
- Jag tyckte det var fruktansvärt bra och fruktansvärt läskigt. Men när jag läste manus nu upptäckte jag en helt annan berättelse än den jag mindes. Det handlar mycket om teatern kontra det hårda livet, om teatern som en slöja, ett skydd som Emilie säger.
Ändå mynnar berättelsen ut i en hyllning till skådespelarkonsten. Det asketiska livet i biskopsgården ställs mot Ekdahlarnas livsglädje och Alexanders fantasi.
På Dramaten är det nu hans fru och logekamrat, Marie Göranzon, som gör storrollen som farmor Helena, familjens Ekdahls allvetande matriark.
Själv gör Jan Malmsjö tre mindre roller, och tycker sig inte ha något att lära ut till Reine Brynolfsson.
- Han har sin personlighet och gör sin biskop. Han får gräva ur sina inre kunskaper och känslor. Jag önskar honom all lycka!
"Utanför finns den stora världen, ibland lyckas den lilla för en sekund spegla den stora så att vi förstår den bättre, eller så ger vi dem som kommer hit möjlighet att för några ögonblick, eller några sekunder - och då är man lycklig om man lyckas med det - glömma den svåra världen där ute."
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
