Kultur o Nöje

Wonder Woman ger ståpäls

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Gal Gadot spelar rollen som Diana i "Wonder Woman", en film som kommer att älskas både av pubertala tv-spelsgrabbar och radikala unga feminister.
Foto:

Ståpälsframkallande superhjälteaction med stort hjärta. ”Wonder Woman” levererar och Gal Gadot är perfekt som fantasi-stajlad amasonhjälte.

Wonder Woman

I rollerna: Gal Gadot, Chris Pine m fl

Regi: Patty Jenkins

Medan serietidningsjätten Marvel radar upp succéer på löpande band har rivalen DC Comics haft betydligt svårare med sina superhjälte-filmatiseringar. Nu senast den bedrövliga ”Suicide Squad”. Dessförinnan den tröttsamt överlastade ”Man of Steel”, följt av det episka antiklimax som var ”Batman v Superman”. Desto roligare då att kunna konstatera: ”Wonder Woman” levererar allt hennes (manliga) kollegor misslyckats med.

Redan i inledningen bådar det gott, visuellt. Kameran sveper genom de vackra exteriörerna på dagens Louvren, följer en gående kvinna, stannar sedan vid en säkerhetstransport märkt ”Wayne Enterprises” (som i Bruce Wayne, alias Batman). I försändelsen finns ett gammalt foto som blir startskott för filmen. Via tillbakablickar berättas huvudpersonens historia, dotter till Zeus och uppvuxen på en paradis-ö med topptränade amason-kvinnor. Vidare till Första världskriget och Wonder Womans första steg mot fullfjädrad hjälte i människornas våldsamma värld.

En eloge för valet av Patty Jenkins (seriemördardramat ”Monster”) som regissör, för övrigt den första kvinnan som regisserat en DC Comics- eller Marvelfilm. Hennes ”Wonder Woman” är ett spektakulärt äventyr med stort hjärta, lagom doser ”Thor”-liknande kulturkrockshumor och de coolaste slowmotion-actionscenerna den här sidan ”300”.

Här finns ögonblick som lär framkalla simultan ståpäls hos såväl pubertala tv-spelsgrabbar som radikala feminister. Scenen där Wonder Woman släpper ut håret, sliter fram hjältekostymen, klättrar upp ur en skyttegrav och med orubblig blick stegar rakt mot tyskarnas kulsprute-eld ger gåshud över hela kroppen.

Jämfört med dystergökarna i DC Comics stall är Wonder Woman en enklare hjälte som slåss för tydliga, fredsälskande godhetsideal. Filmen grundas inte i realism utan omfamnar hennes mytologiska ursprung med dess inneboende absurditeter. Tyngd uppnås genom att låta hennes naiva syn på gott och ont krocka med den krigshärjade verkligheten, marinerad i död och orättvisor.

Finns då något att klaga på? Visst. Filmen har ett par onödigt långa transportsträckor. Slutet är förutsägbart. Huvudrollens karismatiska Gal Gadot vacklar lite i de mer seriösa replikskiftena. Men som fantasi-stajlad superhjälte är hon perfekt. Hon slänger runt stridsvagnar, besegrar krigsgudar och avslutar ett världskrig, helt på egen hand. Som kvinnlig karaktär i en mansdominerad värld, och genre, slår hon samtidigt ett hårt slag för jämställdheten. Och kanske är det Wonder Womans allra största hjältedåd.