Kultur o Nöje

Von Sivers vidgar inte perspektivet

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Malou von Sivers.
Foto:

Malou von Sivers roman fungerar som romantisk underhållning men brister i samtidsanknytning, tycker recensenten Christian Swalander.

Mitt hjärtas oro

Författare: Malou von Sivers

Förlag: Norstedts

När jag läst ut Malou von Sivers roman känner jag mig frågande inför titeln. ”Mitt hjärtas oro”, jaha. Men i boken saknas ett litterärt subjekt som berättar i jagform och skulle kunna vara innehavare av detta oroliga hjärta.

Däremot finns en stor bufflig karl som misshandlar sina barn och fryser ner sitt äktenskap innan han förälskar sig i en ung student, dotter till en litteraturprofessor i Uppsala och dennes romanförfattande hustru.

Den unga Sara blir också förälskad, utan ha koll på vilken skitstövel mannen är. Han ska dock bli en något bättre människa genom romanens gång, och dess centrala handlingslinje utgörs av kärlekshistoriens förvecklingar. De är många, för inte bara åldersskillnaden är avsevärd utan också kontrahenternas sociala utgångslägen. Hon litterat och bildad, han företagare i köksutrustning och massivt ointresserad av bildning och kultur.

Det finns tydligen en personlig familjehistoria bakom Malou von Sivers roman, och där brutaliteten mot barnen går igen som ett perverst socialt arv.

Det är tråkigt att hon inte lyfter blicken mot den samtid där boken utspelas, åren närmast före första världskriget. Berättelsen blir väldigt inkrökt i familjekomplikationer och överexploaterade litterära allusioner.

Den fungerar som romantisk underhållning, det kan ju ibland vara fullt tillräckligt.