Kultur o Nöje

Välspelad Loranga i högt tempo

Kultur o Nöje ,
Foto:
Mimmi Fasth som Masarin, Robin Mills som Loranga och Mattias Jonsson som Arga gubben.
Foto:

Lorangas familjeliv i anarki krockar lustfyllt med den ansvarsfulla ordningens representant.

Med förtjusning betraktar Bo W Jonsson en föreställning som är både välspelad, professionell och rolig.

Loranga, Masarin och Dartanjang

Författare: Barbro Lindgren

Bearbetning för scen: Kantareller som Föreställer

Regi: Henrik Virta

Scenografi: Magnus Linde, Marie Friberg, ensemblen

Musik: Jens Tompowsky, Linus Graff, Daniel Waern

Skådespelare: Mimmi Fasth, Robin Mills, Amy Mattsson, Mattias Jonsson

Publik: 250

Spelas på Sagateatern 22 och 23 april

Artikeln publicerades 8 april 2017.

1945 släpper Astrid Lindgren loss Pippi Långstrump bland världens barn, en urstark liten flicka i det godas tjänst. 1969 blir det emellertid snäppet upp intill det absurdas gräns då Barbro Lindgren berikar barnlitteraturen med personligheterna Loranga, Masarin och Dartanjang, far, son och farfar i nämnd ordning. Gammelfarfar existerar också, bosatt i en talltopp då han tror sig vara en gök. Dessutom är deras förhållande till normalt samhällsliv obefintligt.

Böckerna om Loranga med familj har tidigare omvandlats till tecknad film, till opera och till skådespel. Sistnämnda sker ännu en gång då teatergruppen Kantareller som Föreställer presenterar sin bearbetning för scenen, något som gruppen gjort bra med tanke på bland annat valet av innehåll att dramatisera.

Familjens så kallade livsstil är per definition ägnad att påkalla myndigheters ingripande, vilket pjäsen handlar om med dråpliga scener som följd. Mattias Jonsson spelar en fyrkantig myndighetsrepresentant, Arga Gubben, mycket både roligt och trovärdigt. Samma gäller hans övriga roller som Korvgubbe och tjuven Gustav. Som Arga Gubben är hans mål att förmå den arbetsskygge Loranga att börja arbeta och Masarin att gå i skolan.

Så rullar konflikterna på i högt tempo och med härligt flyt i samspelet. Övriga rolltolkningar är föredömliga: Robin Mills alltid i morgonrock och med tehuva på huvudet förkroppsligar som Loranga det lättjefullt ansvarslösa livet, Mimmi Fasth som Masarin älskar sin far men har lite mer ansvarskänsla, Amy Mattsson slutligen, gestaltar den något demente farfar Dartanjang med ständig identitetsförlust. Därför uppträder hon i diverse roller, vars olika karaktärer hon särskiljer och befäster med finess. Och det hela framställs i scenografernas välfungerande scenrum varför allt sammantaget utmynnar i en föreställning, både välspelad, professionell och mycket rolig.