Kultur o Nöje

Stig Bäckström är värd många läsare

Kultur o Nöje
Foto:

Sedan 2015 har boråsaren Stig Bäckström gett ut tre romaner. Den senaste är den tyngsta, både vad gäller format och innehåll. Skildringen av ett havererat rättsväsende placerar sig på en mycket hög nivå, skriver Peter Grönborg.

Utom rimligt tvivel

Författare: Stig Bäckström

Förlag: Vulkan

Artikeln publicerades 10 januari 2017.

Efter den relativt soliga barndomsskildringen ”Blodsbröder”, som utspelade sig i Brämhult, har Stig Bäckström (f 1940) återgått till den mörka tematik som bar upp hans originella debutroman ”Snidaren”. Han ger återigen liv åt en våldsam man som slår in på brottets bana, som resultat av ett medvetet val.

Hur pass fria individernas viljor är, i ljuset av de öden som drabbar dem, går det förstås bara att ha en rent filosofisk uppfattning om.

Stig Bäckström spekulerar inte över alternativa förhållningssätt utan underordnar sig lojalt den väg som hans huvudperson följer. ”Utom rimligt tvivel” blir därmed en mycket effektiv och anslående berättelse. Den hävdar sig som ett varnande exempel, en förevisning av vad som kan ske om åklagare och domare åsidosätter kravet på opartiskhet och objektivitet.

Vincent Söderström, en medelålders man som suttit i fängelse i sex år för ett brott han inte begått, lämnar anstalten på Kumla. Han slår sig ner i ett torp utanför Borås, strax före millennieskiftet.

Hans hat får mer blodiga konsekvenser än den hämnd som Greven av Monte Christo en gång iscensatte. Hans beräknande kyla är i nivå med den som Clint Eastwood exponerar i några av sina rolltolkningar. Men som sadistisk massmördare kan han bara jämföras med en listig psykopat.

Det intressanta med texten är att den framställer ondskan som något naturligt, som en logisk följd av det justitiemord huvudpersonen utsatts för. En oskyldigt dömd människa som förlorat sin fru och sina barn, sin karriär - heder och ära, förvandlas till en tickande bomb.

Eftersom Vincent Söderströms aggressioner i första hand riktas mot domare, åklagare och poliser, dröjer det inte länge förrän Borås blir centrum för en omfattande mordutredning.

Denna del av skildringen berättas från ett allvetande perspektiv, medan mördarens göranden och låtanden redovisas i jagform. Detta skapar stundtals en viss förvirring kring författarens hållning till stoffet. På samma gång driver det fram en intressant dynamik, som bidrar till att göra de psykologiska utgångspunkterna trovärdiga.

Visst kan det finnas anledning att sätta frågetecken kring de osannolika framgångar Vincent Söderström har som brottsling. De spektakulära och fantasifullt komponerade morden stärker dock intrycket att författaren är utomordentligt skicklig på att skapa intriger.

Som komposition placerar sig romanen på en mycket hög nivå, såpass att den förtjänar att läsas av en väsentligt större krets, än den som lokala författare vanligtvis når.