Kultur o Nöje

Spännande roman om Libanons historia

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Linus de Faire.
Foto:Caroline Andersson
Linus de Faire.

Linus de Faire väver samman familjeliv och modern historia i en roman om Libanon. Fedja Borčak har läst en smart sammansatt och medrivande debut.

Boken om Yousef

Författare: Linus de Faire

Förlag: Albert Bonniers

Idag är nästan allt som rapporteras från Mellanöstern negativt, hotande och ibland rentav förvrängt – till stor del på grund av okunskap om området. Det har stått på länge, men har naturligtvis förstärkts av de senaste årens ökade misstänksamhet mot muslimer. USA:s nyliga inreseförbud för människor från en rad muslimska länder är bara det senaste försöket att likställa islam med terrorism och att alienera en hel region.

I läsningen av Linus de Faires debutroman drar den som är nyfiken på en värld bortom stereotypens ridå en lättnadens suck. Här är en bok (i grund och botten en krönika över Libanons moderna historia) som sätter fingret på den mångfacetterade och komplexa sociala situation i landet som rått sedan 50-talet och som bestått i krig, förödelse och lidande. Inbördeskrig mellan etniska grupper och politiska konstellationer som är svåra att hålla reda på, Israels respektive Syriens militära intressen, de västliga stormakternas inflytande och så vidare. Det berättas skämtsamt att Gud skapade Libanon till att vara en paradisisk plats, men att han gav landet grannar från helvetet.

Man får berättelsen från huvudpersonen Yousefs hand. Han misstänks för att vara terrorist och i nio år har han suttit fängslad, anklagad för ett bombattentat mot premiärministern Rafik Hariri i 2005. Boken är uppdelad i en huvudberättelse och ett omfattande appendix som består av protokoll och andra gestalters utsagor. Huvudberättelsen består till största delen av beskrivningar av barndomen och familjens överlevnad genom långa perioder av krig och fattigdom. Språket är målande, associationsrikt och utan pauser energiskt och det är lätt att rivas med.

Romanen är i övrigt sinnrik i sin konstruktion, framför allt bruket av appendixet, vilket man hänvisas till genom läsanvisningar i fotnoter. Det fungerar som ett komplement till huvudstoryn och är ett intressant sätt att öka spänningen genom att utmana riktigheten i Yousefs till synes oskyldiga berättelse.

Med det sagt är texten inte fri från en viss ojämnhet och skavanker, såsom en ironisk, alltför käck humor som i alla fall störde mig i min läsning. Den lite för långa beskrivningen av barndomen och den ibland blodfattiga gestaltningen av föräldrarna (den nostalgiske fadern och den omhändertagande modern) kan också läggas till minussidan.

Men inte ens en humorlös recensent undgår det faktum att boken är underhållande och läsvärd. Det märker man i synnerhet en bit in i texten, då Yousef kommer in på sin ungdom och sina första vuxna år. Här följer man honom i perioden upp till det attentat han misstänkts för och texten får mer thrillerprägel. Berättandet blir samtidigt mer sammanhållet och ju närmare man kommer den elaborerade och oförutsägbara upplösningen blir romanen desto mer känslomässigt slagkraftig.

Linus de Faire har skrivit en berättartekniskt konstfärdig roman samtidigt som han på ett livligt sätt lyckats presentera ett land i all dess komplexitet – dess historia, dess tradition och dess rika kultur. Det förtjänar naturligtvis beröm.