Kultur o Nöje

Som La Sagrada Familia – fast som bok

Kultur o Nöje
Foto:

Nathan Hill arbetade på sin debutroman ”Nix” i över tio år- och gudars skymning så bra den blev. Rebecka Åhlund ångrar att hon läste ut den så snabbt.

Nix

Författare: Nathan Hill

Översättning: Peter Samuelsson

Förlag: Brombergs

En 60-plus hippiekvinna, övervintrad från 1968, kastar sten på en republikansk presidentkandidat (obehagligt lik Mr Trump, men uppfunnen innan han fanns som politiker).

Samuel är engelsklärare och oerhört uttråkad. Han föraktar sina studenter, känner sig med viss rätta misslyckad som den författare han helst velat bli – den där sorten som var ung och lovande för tio år sedan men aldrig skrev sin framgångsrika debut och brände förskottet – och kopplar av med ett World of Warcraft-liknande dataspel. Hans agent ger honom en enda sista, cynisk chans. Samuel kan bli skuldfri, och kanske berömd, om han skriver ett köttigt, avslöjande och kletigt karaktärsmord på den stenkastande hippiekvinnan. Hon är nämligen hans mamma. Även om hon lämnade sin son och sin make för att aldrig höra av sig igen när sonen var elva.

Det är upptakten till en roman som spänner över generationer, länder (tja, mest USA och Nordnorge för att vara exakt) och tidsepoker som om det inte var besvärligt att få ihop det.

Nathan Hill har åstadkommit ett intrikat romanbygge där alla delar, alla sidospår och samtliga karaktärer är så perfekt gestaltade att jag blir fnoskig. Det är inte handlingen i sig som är drivande, utan det svindlande sofistikerade vi får vara med om så att säga ”på vägen”. Jag tänker på ”Garp och hans värld”, David Foster Wallace och ”Short Cuts”.

Tragikomiska iakttagelser av det postmoderna samhället: studenten som blir kränkt när hennes lärare upptäcker att hon kopierat en uppsats, mannen som äter brända nachos med plastaktig ost för att senare få råd att gå på en nyttig diet - men det fungerar inte heller eftersom han känner sig dömd av kassörskan i butiken med ekologiska grönsaker, popsångerskan vars hit heter YOU HAVE GOT TO REPRESENT och som ger ut sina memoarer innan hon fyllt 25. ”Nix” kryllar av väl utmejslade detaljer som får vara lika viktiga som de stora dragen. Sällan har jag läst något som andas samma andetag som presens utan att kännas tillgjort eller pinsamt eller dömande på det där ”näe nu får ni sluta plippra på era himla telefoner!”-sättet.

”Nix” är en svindlande, kvillrande modern saga med inslag av arvssynd, nyktra idéer om vad kärlek verkligen är, en polis som motvilligt går med på BDSM 1968 och en möjlighet, kanske, till försoning. Ett fantastiskt romanbygge, tänk La Sagrada Familia fast som bok. Jag är stormförtjust.