Kultur o Nöje

Pulsen av en ängslig värld

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Marie Silkeberg. Foto: Åsa Sjöström
Marie Silkeberg. Foto: Åsa Sjöström

Den världsomspännande ”Atlantis” rör på ett fulländat sätt vid det konstanta i tillvaron. Fedja Borčak imponeras av Marie Silkebergs nya bok.

Atlantis

Författare: Marie Silkeberg

Förlag: Albert Bonniers

Liksom i Silkebergs tidigare böcker (senast ”Till Damaskus”) är den geografiska spännvidden bred i nyutgivna ”Atlantis”. Paris, Abu Dhabi, Cape Point och en hel massa andra platser. Det första avsnittet består av en vandring genom Istanbul, genom metropolens historiska kvarter: genom Beyoğlu och Üsküdar, över Galatabron och hissen upp till Taksimtorget. Och så vidare, hela tiden vidare. Utgångspunkten är ständig förflyttning och bilderna (speciellt av människorna) är kortvariga, undflyende bitar i ett pussel som vägrar att läggas på plats. Istanbul gestaltas rätt ofta som en febrig och sjudande stad – varm och tung, men på vippen att bryta ut i oro. Så är även fallet här. Krigsskeppen i hamnen och jaktplanen i luften vittnar extra tydligt om det. Liksom den bådande ”stormen söderifrån”, som häntyder till flyktingarna som snart står vid den syriska gränsen.

Men även om rörelsen och töcknet den skapar är genomgående och omisskännlig, är blicken paradoxalt nog glasklar och lyckas fånga minsta lilla detalj i människomötet. Det är i den här motsättningen i Silkebergs språk som bokens allra största förtjänst ligger. Den rymmer både den nervösa strävan vidare genom och bort från en ängslig värld, som på samma gång är levande och ödelagd, och det desperata klamrandet vid spåren av andra människor, som också de är på väg vidare.

Det är ovanligt att en författare förmår få sitt verk så rent i klang med denna existentiella ton som Silkeberg gör. Atlantis angelägenhet i vår osäkra tid får därför sägas vara både stor och uppenbar.