Kultur o Nöje

Peter Kadhammar: Vi som var så lyckliga – liv och död i en kommunistisk diktatur

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Peter Kadhammar.
Peter Kadhammar.

Genom flertalet vittnesmål lyckas Peter Kadhammar skapa en gripande dramaturgisk stegring i gestaltningen av den kommunistiska regimens väg mot oundvikligt sammanbrott. Jimmy Vulovic har läst.

Vi som var så lyckliga

– liv och död i en kommunistisk diktatur

Författare: Peter Kadhammar

Förlag: Natur & Kultur

Meningslösheten i det hela är så påtaglig i efterhand. Tillsammans med den enorma skada som ideologiskt skolad och övertygad dumhet kan ställa till med. Dessa två saker framträder alltid med stor tydlighet då diktatoriska och totalitära system granskas närmare, då blicken tränger djupare än propagandans löften om framtida lycka. Då avslöjas alltid den totala meningslöshet det innebär att försöka bygga ett samhälle som förutsätter en ny och helt ren människa, alltså en teoretisk föreställning om människan istället för verkliga människor, för att det inte ska haverera. Ganska snart visar sig också det livsfarliga i makthavarnas tro på att en tillräckligt hemlig polis, ett tillräckligt bra angiverisystem och tillräckligt hårda repressalier kan förändra människans natur, förvandla henne till teori.

Journalisten och författaren Peter Kadhammar visar i sin bok ”Vi som var så lyckliga” hur grym och meningslös det albanska kommunistiska ledarskapets skördande av offer var mellan 1944 och 1991. Det som till en början kanske var en ärligt menad dröm om proletariatets befrielse förvandlades snabbt till en mardröm full av maktkamp och död. Boken gestaltar visserligen ett historiskt exempel, men givet att totalitära system i regel följer samma mönster kan den också läsas som en förutsägelse om hur flera av dagens diktaturer till slut kommer att falla ihop. Oavsett om totalitarismen bygger på politiskideologiska eller religiösa föreställningar om en ny ideal människa och ett idealt samhälle.

Peter Kadhammar är genom sina tidigare journalistiska insatser mycket förtrogen med ämnet och har besökt landet ett flertal gånger sedan kommunismens sammanbrott på 1990-talet. Utgångspunkten i den nya boken är det så kallade Kvarteret i Tirana och den maktelit som från den stadsdelen styrde det kommunistiska Albanien med järnhand. I systemets topp fanns förstås diktatorn Enver Hoxha. Han upplyftes till en revolutionär gud och satt relativt ohotad på sin plats till sin död 1985. Under honom satt däremot ingen säkert. Inte ens hans absolut närmaste vänner. Tidigare hjältar kunde på bara några dagar förvandlas till påstådda folkfiender. Peter Kadhammar har samlat en rad skrämmande vittnesmål om hur livet i Kvarteret och i Albanien som helhet artade sig för flera av underhuggarna.

Boken består i huvudsak av en lång rad olika vittnesutsagor. Exempelvis från släktingar till de ministrar och andra högt uppsatta personer som hamnade i onåd och avrättades, vilket i sin tur gjorde att släktingarna kördes ut från Kvarteret och istället tvingades till ett liv i fattigdom på den albanska landsbygden. Det kan tyckas som en långrandig och repetitiv berättarstruktur, men Peter Kadhammar lyckas genom vittnesmålen skapa en gripande dramaturgisk stegring i gestaltningen av den kommunistiska regimens väg mot oundvikligt sammanbrott. Genom raden av vittnesutsagor lyckas han dessutom ge en skrämmande tydlig bild av den kvalmigt syrefattiga värld som var albanernas verklighet och som slogs sönder i den befriande kollapsen.