Kultur o Nöje

När vardagen blir ett hot

Kultur o Nöje
Alfred Hitchcock gjorde film av Daphne du Mauriers suggestiva novell Fåglarna.
Foto:
Daphne du Maurier.
Foto:

Daphne du Mauriers novell Fåglarna har ett existentiellt ärende. Men när Alfred Hitchcock gjorde film av den ville han bara skrämmas.

Artikeln publicerades 10 juni 2017.

Vid en resa i Cornwall stannade vi till i St Ives, köpte varsin smörgås och satte oss på en bänk vid hamnen.

Plötsligt störtdök en mås mot oss och slet smörgåsen ur min frus hand. Det var otäckt. Men senare har jag förstått att de aggressiva måsarna i Cornwall är ett känt problem sedan länge. Det var också de som inspirerade Daphne du Maurier till novellen ”Fåglarna” från 1952. En novell som Alfred Hitchcock gjorde en av filmhistoriens mest berömda skräckfilmer av 1963.

Modernista återutgav nyligen novellen i ”Fåglarna och andra noveller”. Det är fortfarande en suggestiv och mardrömslik text, väl värd sin klassikerstämpel. Men novellen är också intressant som ett tidsdokument, skriven några år efter andra världskriget med ett växande kallt krig och allt mer sofistikerade kärnvapen som reella faktorer.

När fåglarna plötsligt får för sig att gå till samlad attack mot den lilla byn i Cornwall representerar de ett hot av gåtfullt slag. Någon fäller till och med repliken om att det kan vara början på ”en invasion av ryssarna”.

Daphne du Maurier levde större delen av sitt liv i Cornwall och dog också där, 1989, 81 år gammal. Hennes mest berömda verk är romanen ”Rebecca”, även den filmad av Hitchcock.

Johan Theorin påpekar i ett fint förord till Modernistas återutgivning att Daphne du Maurier själv hade upplevt två världskrig, ett som barn och ett som småbarnsmor, och hur enorma järnpålar hade satts upp på stranden framför hennes hus i Cornwall på 40-talet för att hindra en eventuell invasionsstyrka. Kanske var det känslan inför ett sådant hot hon omskapade med ”Fåglarna”?

Det mest skrämmande med Daphne du Mauriers novell är att det är de vanliga fåglarna – småfåglar och fiskmåsar – som går till attack. Det var också det som lockade Alfred Hitchcock. I Francois Truffauts intervjubok ”Samtal med Hitchcock” berättar han: ”Jag hade inte gjort filmen om det rört sig om gamar eller rovfåglar; det jag tyckte om var att det rörde sig om vanliga fåglar, vardagsfåglar.”

Vardagen förvandlad till något hotfullt – en tematik som Hitchcock utvecklade till fulländning under sin karriär.

I filmen är handlingen flyttad till Bodega Bay utanför San Francisco och både vad gäller karaktärer och handling har Alfred Hitchcocks manusförfattare Evan Hunter (som senare, under pseudonymen Ed McBain skulle bli en stilbildande deckarförfattare) gjort tämligen rejäla förändringar. Filmen är också mindre symbolladdad än novellen, Hitchcock var som vanligt ute efter att skrämmas i första hand. Daphne du Mauriers ärende är av mer existentiellt slag.

Och måsarna i Cornwall är som sagt fortfarande inte att leka med. För bara något år sedan rapporterade brittisk press om hur de hade dödat en yorkshireterrier framför ögonen på skrämda barn. Och ska man äta smörgås i St Ives gör man det med fördel inomhus.