Kultur o Nöje

Lyrisk rapport från produktionen

Kultur o Nöje ,
Emil Boss.
Foto:

Emil Boss – kassabiträde och författare – debuterade på Albert Bonniers förlag 2011 med diktsamlingen ”Vad avlägsna vi ser ut man kan knappt tro att det är vi”. Sex år senare kommer nästa diktsamling, ”Acceleration”, nu på Lejd förlag. Jan Karlsson har läst en diktsamling som hanterar vanmakten hos dagens vänster.

Acceleration

Författare: Emil Boss

Förlag: Lejd

Artikeln publicerades 30 maj 2017.

Efter Berlinmurens fall har kapitalismen blivit definitiv, utom möjligen på Kuba, i Nordkorea. Kapitalismen är allt det som kommunismen eller statssocialismen aldrig blev. Kapitalismen är hegemoni, religion, diktatur, allt annat omfamnande och omfattande. Den ifrågasätts knappt aldrig. Dagens svenska socialdemokrati är mera höger än högerpartiet var på Jarl Hjalmarsons tid.

Kapitalismen bygger på lönearbete, inklusive de numera särskilt populära låglönejobben. Jobb, jobb, jobb. Det är alla politiska partiers mantra. Det är själva ordningen. Den kapitalistiska ordningen. Emil Boss får av medelklassbekanta höra att han förtjänar bättre än att vara typ kassabiträde. Så svarar han: ”Men arbetet måste ju göras av någon. Vilka är de egentligen, människorna som förtjänar skitjobben?” Ja, vilka. Många flyktingar, papperslösa. Många andra, födda och uppväxta här. Hur kunde arbetsideologin slå igenom med sådan totalitär kraft? Boss ger inga svar i den intressant formgivna diktboken ”Acceleration”. Men han hanterar vanmakten hos dagens vänster med ett språk som inser att alla zoner minus kanske toaletten är ockuperade, att produktionen av varor och tjänster trängt undan frågorna om meningen med levandet, existensen. Att alla blivit en del av en ideologi som bara gagnar tre grupper: ägarna, cheferna, de välutbildade. Mest ägarna, kapitalet. Vi andra får slåss om de mindre kvalificerade jobben. Tills vi dör, statistiskt sett i förtid.