Kultur o Nöje

Lidelse för skuggsidan ger henne Tunbjörk-priset

Tunbjörkpriset Artikeln publicerades

Hon har fångat heta ungdomskänslor, unga mäns sårbarhet och det ständigt närvarande hotet mot fattiga i USA. Nu får Hannah Modigh Tunbjörkpriset för sin rakbladsvassa och poetiska fotokonst.

Tunbjörkpriset delades ut första gången 2016. Det ska gå till en fotograf som verkar i Boråsfödde Lars Tunbjörks anda. Lars Tunbjörk (1956 -2015) var en samhällskritisk, dokumentär och egensinnig fotograf.

Årets pristagare har gett ut fyra böcker som alla bygger på långsiktiga och intensiva skildringar av vardagen. I sin första bok "Hillbilly Heroin, Honey" skildrar hon fattigdomen och livet i St Charles, Virginia. Där bodde hon tre månader, knackade dörr och lärde känna invånarna. Det blev Årets Fotobok 2010.

Nästa projekt var "Sunday mornin' comin' down". Där skildrade Hannah Modigh manliga prostituerade i San Francisco. Men mycket fokuserat:

– Bilderna skildrar minerna man har när man stiger upp, när ens förflutna kommer ikapp. Ett försök, utan text, att ana en historia som tvingar en till destruktiva handlingar. Därför titeln.

Och förra året kom "Hurricane Season" (orkansäsong).

Under tre månader reste Hannah Modigh runt i Södra Louisiana, ensam, utan någon direkt färdplan. Hon gick på intuition, valde väg helt efter magkänsla. Hon reste i området kring Baton Rouge och träskdistriktet. ( Samma miljö som i tv-serien "True Blood").

Det är bilder där ovädret ständigt verkar hänga i den fuktiga luften. En enda kort text förklarar innehållet. Orkanerna drabbar Louisiana varje år.

Men det stormar varje dag kring de fattigaste.

– Titeln blir en metafor. Det är mycket fattigdom och segregation i området, lugnet kan snart brytas upp igen. Jag blev fascinerad av hur nära rädsla och ilska är besläktade. Det finns mycket våld i Louisiana, man lever under konstant hot. Det är en underliggande rädsla man kan känna i kroppen.

Bilderna är stillsamma. Avvaktande.

– Det är som i ögat av stormen. Vackert och tyst, en fågel kanske sjunger. Men man vet att snart måste man ut i stormen igen.

Hon valde Louisiana för att hon ville spegla en machokultur hon trodde fanns där.

– Hotet, rädslan, är farligt att visa. För att skydda sig gör man sig hård. När jag arbetade med min första bok, "Hillbilly Heroin, Honey" blev jag fångad av de unga männen, deras sårbarhet. Som man förväntas du ha ett jobb och de hade inget. De befann sig i ett vakuum, en tidlöshet.

Det slog henne hur fast man är i sitt arv:

– Hur vi alla är formade av vår miljö och vår bakgrund, och hur svårt det är att bryta.

Har du själv upplevt det?

Mamma är konstnär. Pappa är socialantropolog. Slår man ihop det så...Men jag har fått uppmuntran och möjlighet att välja vad jag vill.

Varför valde du just USA för böckerna?

– Första gången var det för att jag ville komma hemifrån, kunna gå in i jobbet utan vardagens plikter. Hitta kärnan i mig. Det var en bra metod. Att det blev USA beror på min familjesituation, morfar bodde i North Carolina.

Hannah Modigh själv har bott i både Indien (pappa jobbade för Unicef) och på Österlen (mamma ville ha en hästgård). Hannah Modigh var tidigt fascinerad av fotografi:

– Jag satte upp foton på väggen. "Vita damen" - av Christer Strömholm, fast det visst jag ju inte då. Och ett foto av Andy Warhol som jag taskigt nog rev ut ur mammas katalog från hans utställning på Moderna Museet i Stockholm. När man börjar fotografera så tidigt som jag behöver man inte tänka "vad ska jag bli". Man är redan, det känns inte som att jag valt.

2003 började Hannah Modigh studera foto i Köpenhamn. Där lärde hon sig arbeta med långa projekt. Boken "The Milky Way" arbetade hon med i tio år. Hon ville fånga ungdomstiden mellan barn och vuxen, 12 och 16 år.

– Det är en tid av längtan, av råa, starka känslor som man har tillstånd att känna öppet. Man förlorar en del känslor när man blir äldre, eller orkar inte ha dem. Jag försöker hålla kvar förmågan att känna intensivt när jag fotograferar.

Hannah Modigh har arbetat som pressfotograf för både DN och Aftonbladet. Att ta snabba bra bilder räckte inte. Hon ville forska, tränga in i egna projekt. I dag jobbar hon halvtid på ett härbärge och ägnar resten åt sitt konstnärskap.

Det finns aldrig någon förklarande bildtext i Hannah Modighs böcker.

– Jag vill fånga ett tillstånd, ett tema, en plats. Det är inget reportage. I "Hurricane Season" är det ett bedrägligt lugn i väntan på katastrofen.

Hur vill hon själv beskriva sina bilder? Som att det finns en underliggande passion:

– Jag vill kalla det lidelse. Många av mina bilder är återhållsamma, det finns något sublimt, människor som möter världen försiktigt. Man säger om svenskar att vi lider av melankoli. Jag vill kalla det ett medvetande om vår dödlighet.

Ser du några likheter med Lars Tunbjörks bildspråk?

– Jag tror att vi båda använder enskilda människor för att beskriva något större. Något alla kan känna igen.

Fakta

Hannah Modigh

Född: 1980, Stockholm.

Uppväxt: Indien, Stockholm och Österlen.

Studier: Fatamorgana Photo School, Köpenhamn 2002-2003.

Nordiska fotoskolan Biskops Arnö 2004 – 2007.

Konsthögskolan, Stockholm 2012-2013.

Böcker: "The Milky Way", "Sunday mornin' comin' down", Hillbilly Heroin, Honey (Årets fotobok 2010), Hurricane Seasons 2016.

Priser i urval: Stockholms kulturpris 2009, TT:s stora fotopris 2013.

Visa mer...

Fakta

Tunbjörkpriset

Instiftat: 2016 av Borås Tidnings ägarstiftelse Tore G Wärenstam.

Juryn består av: Annika von Hausswolff, fotograf, Lena Kvist, kulturchef Borås Tidning, Patric Leo, formgivare, Maud Nycander, fotograf och filmare samt Roger Turesson, fotograf.

Priset: är på 25 000 kronor och delas ut årligen.

Pristagarens bilder: ställs ut i höst på Abecita Konstmuseum i Borås.

Tidigare pristagare: Julia Lindemalm 2016.

Lars Tunbjörkpriset 2017 går till Hannah Modigh, med motiveringen:

”Med poetisk rakbladsblick lyfter Hannah Modigh sin kamera mot människor som väntar. I hennes bilder är människorna små och nakna – samtidigt som de är giganter med oerhörd värdighet. Skuggsidan av USA är Hannah Modighs hemmaplan. När kommer orkanen?”

Visa mer...