Kultur o Nöje

Lena Kvist: Läsning är inte så ensamt som ni tror

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
I bokcirkeln är ordet fritt. Och herregud, vilka diskussioner.
Foto:

Det är samma sak varje år: läsning går från att vara ett ensamprojekt till att bli något att göra gemensamt.På debutantgalan blir texten en anledning till möten. Samma sak händer i bokcirkeln.

Många av oss som arbetar med läsande och skrivande trivs nog med att vara ensamma ofta. (Jag har ju ingen forskning på det där, men lutar mig mot ett hyfsat långt liv ihop med andra läsare.) Men på den årliga debutantgalan – ett jätteevenemang som vi på BT:s kulturredaktion just nu håller på och hämtar oss efter – uppstår en dynamik i salongen som inte går att skapa för en ensam liten människa i sällskap med text.

I juryarbetet inför debutantpriset är det samma sak, det uppstår ett särskilt band mellan människor som läst och tyckt om samma text.

Alla kan förstås inte ägna sig åt litterärt juryarbete men alla kan ha en bokcirkel.

Till vardags är det där jag hämtar samma sorts energi som debutantgalan. Det tog många år av läsande innan jag kom med i en bokcirkel, men till sist hände det äntligen för snart tre år sedan.

Min bokcirkel består av åtta kvinnor med ganska varierande passion för läsning (ett par gillar mest tv) men med stor känsla för intressanta samtal.

Om jag skulle bli strandad på en öde ö tillsammans med min bokcirkel skulle jag strunta i nödraketer och flaggor, om vi bara hade en hög böcker också.

Sifferbetyg får man aldrig sätta i bokrecensioner men det gör vi i bokklubben. Jag sätter nästan alltid högst, senast en femma på Niklas Orrenius ”Skotten i Köpenhamn”, den välskrivna och intressanta boken om Lars Vilks, islamism, rasism och konstnärlig frihet.

I början sa vi alltid först om vi tyckte boken var bra eller dålig. Men efter att E. hade hört några råd till bokcirklar i Lundströms bokradio i P1 slutade vi med det, vi skulle i stället säga vad vi reflekterade över, sa E.

Då råkade vi säga ibland att vi reflekterade över att boken var bra eller dålig men efter hand skärpte vi oss. Vi pratar alltid länge och ganska initierat om jag får säga det om boken och sedan löser vi världsproblem. Det går inte att vara utan.

Tack alla ni som kom och förgyllde debutantgalan med er närvaro i salongen i torsdags kväll. Ingenstans i Sverige är publiken så stor som i Borås, när debutanter sitter på scenen. Min bokcirkel var så klart också där.

Thom Lundberg fick Borås Tidnings Debutantpris nummer 17 för sin roman om resandefolket, ”För vad sorg och smärta”. Mer om honom kan du läsa i Stefan Eklunds ledarkrönika i morgon.