Kultur o Nöje

Lena Kvist: I unga poeters sällskap

Kultur o Nöje ,
... och Lisa Zetterdahl, nya poeter.
Foto:
Foto:

Varje läsare som är intresserad av ung poesi – eller av poesi överhuvudtaget – borde kasta sig över Brombergs serie ”Blå blixt”. Nu finns en ny samling: ”Ingen rök utan mareld”.

Artikeln publicerades 6 mars 2017.

Blå blixt” är en antologiserie med nya poetiska röster, som startade 2012 och nu är inne på fjärde titeln.

Det är Casia Bromberg som ligger bakom, i samarbete med Sanna Svanberg. Titeln Blå blixt är hämtad från Edith Södergrans dikt Blixten:

Blixt som höljer dig i moln, / blå blixt, den jag ser, / när ska du bryta fram?

Och det kan man ju undra, när blixten i form av en slagkraftig ny författare ska bryta fram. Ganska ofta har det blixtrat de senaste åren.

När jag tittar tillbaka på Borås Tidnings debutantprisnomineringar de senaste åren ser jag att Blå Blixt-antologierna spelat en viktig roll. I första antologin ”Blå blixt: Hallon och bensin” fanns Lina Hagelbäck med. Denna karismatiska ordtjuserska fick ett strålande mottagande när hon – ett år efter antologimedverkan – debuterade med ”Violencia”.

Hanna Riisager och Tove Mörkberg minns jag också som starka namn från första utgåvan. Båda debuterade med egna diktsamlingar en tid senare, Riisager blev Katapultprisnominerad för sin ”För Kvalia”.

I andra utgåvan ”Mot denna sol” var Maxim Grigoriev och Sanna Hartnor starka röster. Maxim Grigoriev fick senare Borås Tidnings Debutantpris för sin minimalistiskt vemodiga novellsamling ”Städer”. Sanna Hartnors debut ”Hamnen” fick inga priser vad jag minns men det var en kraftfull diktsamling.

I den tredje Blå blixt-antologin, ”Den sista fasta kontinenten” fanns också ett namn som ni som följer Borås Tidnings Debutant känner igen: Elis Burrau. Poeten var i Borås på debutantdagen i februari i år, nominerad för sin diktsamling med det geniala algoritm-genererade (!) namnet ”och vi fortsatte att göra någonting rörande”.

I den fjärde och nya Blå blixt, ”Ingen rök utan mareld”, samsas texter av åtta poeter: Lisa Gidlöf, Kristoffer Ehrnström Lundqvist, Caroline Seung-Hwa Ljuus, Joel Berglund, Hanna Asp, Yolanda Aurora Bohm Ramirez, Emma Rolén och Lisa Zetterdahl. Alla är tidigare okända för mig.

Ibland har ju den samtida poesin anklagats för obegriplighet, men Blå blixt har ofta valt en annan väg än den experimentella. Så även här.

Texterna behandlar ofta ganska jordnära ämnen och flera är poetiskt vardagliga. Lisa Gidlöf inleder med den gravidas kroppspoesi och Lisa Zetterdahl avslutar samlingen med en svit dikter om saknad och död. En mamma är det som fattas:

”jag vaknar i lägenheten i stan / genom det öppna fönstret hör jag / ett litet barn ropa: mamma! / om och om igen / i den tidiga morgonen / det låter som jag”.

Däremellan talar Hanna Asp och Emma Rolén om vårdliv och vardagssolidaritet.

Det här är den mest namntyngda text jag skrivit, tror jag. 16 stycken, (om man bortser från Edith Södergrans).

Det finns en poäng med det: klipp ut listan med 16 unga namn, eller kom ihåg den.

Eller också räcker det med att minnas ett enda namn, en enda titel: ”Blå blixt”.