Kultur o Nöje

Lagerlöf och den kärlekslösa tron

teater ,
Daniel Lindman Agorander spelar den kompromisslöse pietisten Karl-Artur Ekenstedt i Västanå Teaters mästerliga uppsättning av Selma Lagerlöfs ”Charlotte Löwensköld.”
Foto:
Foto:

Västanå Teater spelar under tre år hela den ”Löwensköldska ringen”, Selma Lagerlöfs romantrilogi. Västanå tar vara på storheten i verket, menar Stefan Eklund, efter att ha sett del två.

Artikeln publicerades 18 augusti 2017.

I en lada i värmländska Sunne, alldeles intill den avlånga sjön Fryken, pågår ett av de mer spännande teaterprojekten vi har i Sverige:

Selma Lagerlöfs mästerliga romantrilogi från mitten av 1920-talet, ”Löwensköldska ringen”, dramatiserad och iscensatt av Västanå Teater – inledning förra sommaren med första delen, som också heter ”Löwensköldska ringen”, fortsättning i år med andra delen, ”Charlotte Löwensköld”, avslutning 2018 med ”Anna Svärd”.

Del ett i fjol var en imponerande och lyhörd tolkning av Lagerlöfs pacifism och jämställdhetskamp, spökhistorien om den gamla generalen och hans rings förbannelse landade starkt i vår samtid.

Årets fortsättning, ”Charlotte Löwensköld”, har också en brännande aktualitet, vilket säger något om Selma Lagerlöfs tidlöshet, men också mycket om Västanå Teaters visionära kvaliteter.

”Charlotte Löwensköld” är en roman som ställer den bokstavstrogna religiositeten mot den mänskliga och sårbara kärleken. Det starka band som finns mellan prästadjunkten Karl-Artur Ekenstedt och Charlotte Löwensköld bryts när Karl-Artur i sin kontakt med en pietist blir vad man med modernt språk skulle kalla radikaliserad. Kring dessa två finns ett sublimt virrvarr av lagerlöfska historier och komplexa romanfigurer som ger läsaren en känsla av att gå in i en outtömlig värld.

Västanå Teater tar vara på allt detta. Regissören och manusförfattaren Leif Stinnerbom har strukit bort det som kan strykas bort med varsam hand och ger oss en närmast virtuost berättad föreställning, som alltid invirad i suggestiv folkmusik, fantastisk koreografi med inslag av ren akrobatik och tonsäkert agerande. Historien dansas och spelas fram i mäktiga böljande vågor, med en precision i budskapet som imponerar.

Selma Lagerlöfs kritik av den renläriga religiositetens kompromisslösa kärlekslöshet görs tydlig i all sin aktualitet. Pietisten Karl-Artur kan inte älska, inte ”på det rätta sättet”, som Charlotte Löwensköld säger i romanen, innan hon gifter sig med den rättrådige brukspatronen Schagerström.

Fortsättning följer 2018 med Anna Svärd. Jag längtar redan.