Kultur o Nöje

Öppet brev från Ragna Wei

Kultur o Nöje ,
Foto:

"Jag är den femte personen som under det senaste året valt att lämna teatern på grund av hur den styrs", skriver Ragna Wei, som nyligen hoppade av jobbet som konstnärlig ledare för Borås Stadsteater, i ett öppet brev till Borås stad.

Artikeln publicerades 18 augusti 2017.

Det är med stor sorg som jag under våren tog beslutet att lämna min tjänst som konstnärlig ledare för Borås Stadsteater, och bli en i raden av konstnärliga chefer som har slutat i förtid. Jag är också den femte personen som under det senaste året valt att lämna teatern på grund av hur den styrs. Jag har tyckt väldigt mycket om mina två år som konstnärlig ledare vid teatern och är stolt över det vi har gjort. Hade förutsättningarna sett annorlunda ut, så hade jag gärna stannat. Men för att arbetet ska vara intressant för mig behöver jag få leda teatern vidare mot de spännande samarbeten och produktioner jag vet vi skulle kunna göra. I Borås. Eftersom det inte är möjligt valde jag att gå vidare.

Hösten 2016 spelade "Cabaret" och "Snödrottningen" för fullsatta salonger. Under de två år jag lett Borås Stadsteater konstnärligt har publiken ökat och har vi haft ett genomgående fint kritiskt mottagande; de tre pjäser som sålt bäst per föreställning sedan 2012 (den tidsperiod jag har statistik tillgänglig på) är just "Snödrottningen" och "Cabaret" samt "Katitzi". Genom ett flertal produktioner och samarbeten har jag öppnat för samverkan med det lokala livet i Borås, där jag mött ett stort och varmt engagemang för teatern. Med stolthet presenterade vi den kritiskt uppskattade Sverigepremiären på "Personer, platser & prylar" av Duncan Macmillan i samarbete med Kulturföreningen Tåget, ett år efter uppmärksammad världspremiär i London. Planer fanns på att stärka samarbetet med Tåget för att bygga lokala talanger. Med vår Nordenpremiär av Elfriede Jelineks "Raseri", som blev en kritikersuccé och trots sin spetsighet sålde slut och fick förlängas i två omgångar, har vi visat att Borås publik gärna upplever utmanande teater.

Min önskan var att på stora scenen vända upp och ner på teaterns magiska låda och göra totalteater för en bred publik. Lilla scenen såg jag som en plats att utforska scenkonstens framkant. Gärna tillsammans med kulturhusets andra institutioner – tillgången till tvärkonstnärliga samarbeten och samtidsdebatt är det som ger Borås kulturhus och stadsteater dess unika möjligheter.

Under senaste spelår har vi endast gett Sverige- och Nordenpremiärer på lilla scenen, framöver väntas nyskrivet. Sveriges intressantaste fria grupper ville samarbeta med oss, internationella artister har gästat oss, vi har projekt på gång med stöd av Kulturbryggan för nyskapande scenkonst och jag diskuterade samproduktion med Göteborg Stadsteater. Det viktiga med dessa samarbeten – en arbetsform jag absolut förespråkar – var att den kreativa processen skulle ske i Borås.

Jag hoppas att jag – utan att verka för självgod – kan påstå att det gått uppåt för Borås Stadsteater. Trots detta skapas inte utrymmet att faktiskt driva teatern framåt. Istället möter jag otydliga budgetramar, avsaknad av målstyrning, långdragna beslutsprocesser, plötsliga ändringar i ramar kring antal produktioner och personaltillgång, avsaknad av gehör kring grundläggande behov för att driva fram produktioner, problem med att få dialog och återkoppling från teaterchef, osv. Ekonomiskt och konstnärligt attraktiva produktioner som jag har jobbat på att ta fram under längre tid, inställs via mail, utan möjlighet till samtal om frågan. Ingrepp inom konstnärliga beslutsområden gör det svårt att bygga verksamheten. Problemställningar som får mina teaterledarkollegor att tappa hakan, men som vid Borås Stadsteater tydligen är okej. Många av dessa punkter framgår tydligt ur den utredning som gjordes hösten 2016.

Det finns en tydlig förklaring på de återkommande problemen vid Borås Stadsteater: Den är den enda teatern i Sverige som ligger inom en kulturförvaltning. Alla andra teatrar i Sverige är mer självständigt organiserade, och har större makt över de beslut som rör den egna verksamheten. De har då en egen styrelse, särskild insatt i just teaterns verksamhet och med teaterns målsättningar som fokus. I Borås är det för nära till hands med ingrepp från förvaltning och nämnd - som inte alltid har den mest initierade kunskapen om att leda en teater. De specifika problem som avgående teaterledare har mött har såklart varierat, men låt inte det distrahera från denna gemensamma nämnare.

Mellan kulturförvaltning och teater finns en enorm kulturkrock och avsaknad av förtroende parterna emellan. Dessa två institutioner har helt olika rytm, behov och inställning till beslutsstruktur, framförhållning, arbetsform och helhetstänk. Friktionen mellan teater och förvaltning leder till att ledare avgår, det tär på personalen och skapar grogrund för konflikt. Problematiken har förvärrats just nu i och med att en kommunal tjänsteman tillsatts som teaterchef och blivit kulturförvaltningens förlängda arm in i verksamheten.

Problematiken med att ligga direkt under kulturförvaltningen lyfts upp gång på gång, av avgående ledare och i dyra utredningar. Den senaste utredningen säger tydligt: ”Vår rekommendation är att Borås Stadsteater ombildas till ett aktiebolag.” Teaterchefer som intervjuats genom utredningen är av den bestämda uppfattningen att deras framgång beror på möjligheten att få verka i bolagsform.

Moderna samhällen skapar mycket av sin attraktionskraft genom kultur. När dess kreativa processer respekteras skapar de näring till ett samhälles kreativitet och innovationsförmåga. Detta kan aldrig ersättas av gästspel, av korta besök utifrån. Kraften ligger i att bygga en skapande stad. Till detta bidrar en teater som skapar sina egna produktioner, som stadens folk kan flöda genom och bli del av, där lokalt förankrade konstnärer kan fånga upp det som berör just nu, och göra om det till ett levande konstverk som ställer frågor om våra liv. Människan behöver det filosofiska rummet som teatern är, en utforskande verkstad som visar att allt är möjligt.

Borås är en kreativ entreprenörs- och kulturstad. Tänk om Borås Stad kunde följa den upprepade rekommendationen att göra om teatern till ett kommunalt bolag – eller om det är politiskt helt omöjligt – göra den så självständig som möjligt, och sedan låta den ledas av erfarna, kunniga teaterledare. Att ha en egenproducerande teater är del av att bygga en stark, kreativ, skapande stad. Bygg den kraften. Bryt inte ner den.

Ragna Wei

konstnärlig ledare

Borås Stadsteater