Kultur o Nöje

Teaterdebatt: Ett slag i ansiktet

Doris Funcke ,
Foto:

Artikeln publicerades 22 augusti 2017.

Det var med bestörtning jag tog del av kulturchefen Eva-Lotta Franzéns förslag angående verksamheten på teatern.

Vill hon lägga ned den fasta ensemblen vid Borås Stadsteater, för det blir, som jag ser det, konsekvensen av en halvering av antalet egna uppsättningar?

Jag var med när Borås Stadsteater bildades 1964 och vi fick en väl fungerande, varierad och spännande teaterverksamhet. Det kändes som om boråsarna var stolta över ”sina” skådespelare. Ensemblen bestod av tolv fasta skådespelare och en fast regissör, förutom teaterchefen Hans Råstam som också regisserade.

Dessutom hade teaterchef Hans Råstam ett stort stöd i kulturnämnden framförallt av den mycket engagerade och intresserade ordföranden Lars Sundin.

När jag slår upp ett par program från till exempel säsongen 1975–76 ser jag, att vi gjorde nio egna uppsättningar samtidigt som vi hade tre gästspel, företrädesvis då dansprogram, musikal eller opera. Men med 2–3 uppsättningar om året, försvinner ensemblen!

Givetvis hade vi en hel del gästskådespelare och gästregissörer under åren, en nödvändighet för såväl fasta skådespelare som för publikintresset, men utan en ”fast kärna” som skådespelaren Mikael Dahl så träffande uttrycker sig (GP 18/8), hade det inte fungerat.

Varför kan inte den egna ensemblen skapa samarbete med det väl fungerande och spännande museet eller med biblioteket i samma hus? Det torde väl ligga närmre till hands än ett samarbete med gästspelande ensembler?

Har inte följt teaterns repertoar de senaste åren, såg dock en lysande uppsättning av Elfriede Jelinek för inte så länge sedan, så visst finns det ambition, kraft och mod hos Boråsensemblen!

Det vore oerhört sorgligt om förslaget genomfördes, sorgligt för boråsarna, för personalen på Borås Stadsteater och för mig skulle det kännas som ett slag i ansiktet.