Kultur o Nöje

Ett sällsynt lyckat möte

Kultur o Nöje ,
Stilla rörelse heter den lilla figuren av Maria Miesenberger, utplacerad i Carl Eldhs Ateljémuseum.
Foto:
Foto:

Maria Miesenberger möter Carl Eldh i en av sommarens succéutställningar. Ett sällsynt lyckat möte, tycker Stefan Eklund.

Lilla Carl Eldhs Ateljémuseum i Bellevueparken i Stockholm står för sommarens succéutställning i Stockholm och när jag var där nyligen var kön lång till de guidade visningarna.

Det finns skäl för det stora intresset. Maria Miesenbergers utställning ”Till hälften ängel” är sällsynt lyckad. Hennes skulpturer möter Carl Eldhs – och nytt ljus kastas över båda konstnärernas verk.

Det skiljer cirka 100 år mellan dem, och de möts i stark kontrastverkan – bland Carl Eldhs klassiska skulpturer, ofta porträtt av kända personer i högtidliga poser, dyker Maria Miesenbergers lekfulla ansiktslösa figurer upp, djupt mänskliga, fångade i en rörelse, som om de ville visa en annan värld, bortom den monumentalt manliga.

Central är den skulptur som givit utställningen dess namn – ”Half an Angel”, en flicka i guld som sträcker sin ena arm bakom huvudet så att den nästan blir en änglavinge. Skulpturen är placerad mitt i ett runt rum, en rotunda, som fortfarande är möblerat som på Carl Eldhs tid, med en schäslong att vila i.

Elisabet Haglund, tidigare bland annat framgångsrik chef för Borås konstmuseum och Skissernas museum i Lund, har i en fin katalogtext pekat på spelet mellan ”Half an Angel” och den gyllene skulptur av Carl Eldh som finns på rotundans tak, ”Eve” (gjord 1918).

Haglund skriver: ”Mellan ”Eve” och ”Half an Angel” har, som i kommunicerande kärl, uppstått ett märkligt möte, mellan de båda skulpturerna, mellan ute och inne, dels genom guldet, dels genom att båda har en biblisk referens.”

Intressant är också att den djupa mänskligheten i Maria Miesenbergers skulpturer får besökaren att leta efter motsvarigheter hos Carl Eldh. Och de finns, kanske framför allt i hans skulpturer av fattiga parisbor. En sorgsen och sliten kvinna böjd över sitt barn är till exempel en sådan, fångad som i ett ögonblick, svår att glömma.

Carl Eldh (1873-1954) var en av de mest anlitade skulptörerna i Sverige under första hälften av 1900-talet, vid sidan av bland andra Carl Milles. Branting-monumentet på Norra Bantorget och August Strindberg som en titan i Tegnérlunden är två av hans mest kända verk. Om ni besöker hans museum ska ni inte missa skulpturen som står utanför museibyggnaden, ”Den unge Strindberg i skärgården”. Det är en fin bild av vår svenske nationalskald, mänsklig och lätt att ta till sig, till skillnad från den högtravande versionen av Strindberg i Tegnérlunden.

Maria Miesenberger (född 1965) slog igenom med fotoserien ”Sverige/Schweden” 1993, där hon använde fotografier från sin barndom men mörklade människorna på dem så att de bara blev svarta siluetter. Fem exempel ur den serien visas också i Carl Eldhs Ateljémuseum och det är fortfarande en starkt suggestiv upplevelse att se dem. Man kastas mellan en varm nostalgi och ett kallt främlingskap, känslor de flesta av oss har inför vår barndom.

Och hennes sätt att ta sig an de överlastade och trånga ateljérummen – ja, jisses, det känns som om Carl Eldhs skulpturer och byster fyller varje millimeter – är djupt imponerande och effektivt. Hennes skulpturer, båda de stora och de små, fungerar som vilopunkter, men deras sökande och prövande rörelser har också något att säga i just den här miljön, kanske det som Tomas Tranströmer formulerade i dikten Romanska bågar:

”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Stefan Eklund

Fotnot: Utställningen med Maria Miesenbergers konst i Carl Eldhs Ateljémuseum pågår till den 1 oktober.