Kultur o Nöje

Teaterdebatt: Det var MIN teater i MIN stad

Debatt ,

"Bevara vår teater!" skriver Malin Molin i ett debattinlägg. Hon är skådespelerska, Borås Stads kulturstipendiat. Och hennes väg till teaterscenen gick via Borås Stadsteater.

Artikeln publicerades 22 augusti 2017.

I ett radhus likt alla andra i ett medelklassområde i Borås växte jag upp. Man lekte dunken, spelade fotboll och gick i idrottsskolan. Kanske var det någon som red. Eller spelade tennis.

Men det enda jag ville var att skådespela. För en sjuåring fanns det ingenstans att spela teater i Borås vid denna tid. Jag hade heller inga förebilder i min närhet som visade på att detta var något man kunde våga satsa på.

Men det fanns en teater.

I min bana mot att bli skådespelare har Borås stadsteater varit avgörande. Jag spenderade under min uppväxt många, många timmar i salongen på teatern, ibland var jag där flera gånger i veckan och jag upptäckte hela tiden nya sätt att ta mig in genom olika tävlingar, föreningar och ibland med hjälp av barnbidraget. Jag såg varenda produktion och jag kände till varenda en i personalstyrkan på teatern. Skådespelarna var så fantastiska. I en liten bok skrev jag ner precis vad de sa och exakt hur de gjorde. Jag noterade deras egenheter och vad jag tyckte de var bra på för att sedan på gå hem på kammaren och öva på att göra likadant.

När jag satt där i salongen, varmt omhuldad av den trogna Boråspubliken, på MIN teater i MIN stad så förstod jag att kanske kunde jag också göra det där.

Varför tror vi tror att det stora och verkliga finns utanför vår stad? Ligger inte det verkligt stora konstutövandet i att våga skapa själva och tro på det som är vårt?

En teater som främst är till för gästspel är ingen teater. Det är en scen i ett rum i ett kulturhus som enligt kulturchefen ska blomstra. En teater är människor, texter och en otyglad vilja att kommunicera med sin publik. Ett hus med ett övergripande konstnärligt mål i samarbete med alla sina medarbetare.

Att få aktörer från andra delar av landet och världen till Borås är alls ingen dålig idé, tvärtom. Tänk om staden fick blomstra med fler scener och fler kulturella evenemang där en kunde välja vad en för just den kvällen ville ta del av. Men att strypa stadens egen kulturella verksamhet till förmån för yttre aktörer och på så vis snart montera ner teatern gör inte Borås kulturliv starkare.

Jag bor i Malmö sedan några år tillbaka då jag utbildat mig och numera jobbar där. Jag har de senaste åren följt min teater på avstånd och till min glädje sett hur teatern nu når långt utanför stadens gränser. Genom en hel del uppmärksammade produktioner de senaste åren, inte minst från Wilderoth och Weis repertoar, har teatern blivit uppmärksammad och omtalad över hela teatersverige.

Förra året utnämndes jag till Borås stads kulturstipendiat. Då jag skulle hämta ut mitt stipendium under kulturnämndens sammanträde uttrycktes många lyckönskningar om hur roligt det vore om jag en dag skulle spela på Borås Stadsteater. Jag var så stolt och glad över mitt stipendium. Jag stod där med diplomet i handen, i det hus som gjort att jag vågat satsa så mycket för att hamna där jag stod. Jag berättade ivrigt för kulturnämnden om hur jag önskat att få stå på just Borås Stadsteaters scen sedan jag satt i publiken för första gången under början av nittiotalet.

Nu tycks det målet tyvärr bli allt mer perifert.

Bevara Borås eget konstnärliga självförtroende.

Visa stadens unga att de också kan.

Bevara vår teater.