Kultur o Nöje

Elis vill bara bli tagen på allvar

Debutantpriset Artikeln publicerades
Elis Burrau är nominerad till BT:s debutantpris för diktsamlingen och vill fortsätta att göra någonting vackert som han skrev under andra året på Biskops-Arnös författarlinje. ”Ibland kan jag tycka synd om personen som skrev den. Den är lite väl duktig i språket.” 5 bilder
Foto:Petter Trens
Elis Burrau är nominerad till BT:s debutantpris för diktsamlingen och vill fortsätta att göra någonting vackert som han skrev under andra året på Biskops-Arnös författarlinje. ”Ibland kan jag tycka synd om personen som skrev den. Den är lite väl duktig i språket.”

Torsdag den 9 februari delar Borås Tidning ut Debutantpriset. Fem är nominerade och i dag presenterar vi den första av dem: Elis Burrau, som skrivit diktsamlingen " Och vi fortsatte att göra någonting rörande".

En misslyckad text är inte detsamma som ett misslyckande. Elis Burrau är poeten som ställer omöjliga frågor och ger meningslösa svar. Nu är han nominerad till BT:s debutantpris.

Elis Burrau (som Borås utan s) kan ses som en avvecklare. Han använder sin poesi för att montera ner, plocka isär och vränga ut och in språket som definierar vår samtid. Med rader som ”slit den med hälsan/slit vad med hälsan/slit elefanten i rummet/med hälsan”, eller ”ingen lämnar rummet innan det är färdigt/allt är tillåtet i krig och kärlek och brainstorming”.

– Jag tycker språk är väldigt våldsamma saker, säger Elis. Vad händer om du tar ett ordspråk på allvar? Vad händer om du försöker göra det, men misslyckas?

Debutdiktsamlingen, som kom ut i mars i fjol, började med en titel. och vi fortsatte att göra någonting rörande är resultatet av att han lät en slumpgenerator gå igenom alla hans Facebookstatusar och ta fram en ny, generisk status. Dikterna i boken kan vid första anblick också ses som slumpmässiga lekar med ord, fyndiga språkförvrängningar och utforskandet av en…

– Meningslöshet, fyller Elis i. Jag vet, alla skriver det. Det är klart den arbetar med det temat, men för mig är boken långt ifrån meningslös.

Vad är den för dig?

– Någon typ av sorglig instruktionsbok. Jag började skriva förutsättningslöst och insåg först i efterhand att det blev en väldigt personlig diktsamling. Jag förstår att det inte är så tydligt för andra som inte levt mitt liv. Men det kom fram saker i boken, saker jag trodde jag var klar med.

Elis pratar om cancern. Vi sitter i köket i barndomshemmet på Ringvägen i Stockholm, en rymlig trea utan extravaganser, där han sedan en tid tillbaka ockuperar pojkrummet igen.

Det var här litteraturintresset startade. Kanske inte lika mycket bland föräldrarnas Henning Mankell-böcker som deras Olle Ljungström-skivor. Men framförallt när Elis upptäckte något som bara var hans eget: Killinggänget.

– Det låter hybrisartat såhär i efterhand, men jag suktade efter att förstå något som mina föräldrar inte förstod. Jag var rätt lillgammal och kände ofta att jag var född för sent, att ett romantiserat 90-tal precis slunkit mig ur händerna.

Han älskade Killinggängets internhumor (”känslan av subkulturell elektrisk energi”) precis som han älskade att spela fotboll. Genom en vän till familjen fick han möjligheten att börja recensera böcker i Kamratposten. Sedan fick han cancer, Non-Hodgkins lymfom.

– Jag tycker inte det är superdramatiskt. Jag hade cancer, jag överlevde. Jag har skrivit om det förr. Men jag trodde jag hade gått vidare. Det droppade in i boken.

Han är behärskad och välformulerad i sina svar. Talar tyst men säkert.

– Det kan vara svårt att märka i texten om man inte känner mig. Men om någon som själv blivit strålad i huvudet och sedan behandlad som ett litet barn av sjukvårdsapparaten, trots att man är 14 år, hittar den här boken så…

Två år tog det att bli frisk. Högstadiet utan hår. Elis beskriver det som en skärningspunkt i livet på alla sätt. Idrotten försvann, in trädde ett fördjupat intresse för litteraturen. Martina Lowdens "Allt" (vinnare av Debutantpriset 2007) öppnade nya språkliga dörrar. Från Killinggänget blev det naturligt att följa Martin Luuks krokiga bana som författare och konstnär. Sina första dikter skrev Elis under gymnasietiden. Efter det fanns det ingen återvändo.

– Jag kan ibland vara väldigt glad att det hände, att jag blev sjuk. Annars hade jag blivit en osoftare kille.

Elis ser ut som om han kommer på sig själv med en lögn och skakar på huvudet.

– Äh, det är bara hobbyteorier. Man håller alltid på att mytologiserar allting.

Elis Burrau kan även ses som en utvecklare. Blott 25 år gammal har han hunnit göra mer för den svenska poesiscenen än vad många hinner med under en livstid. Han ger ut ung poesi genom förlag på Facebook och tidskrifter på nätet. Han är litteraturredaktör och kritiker på Nöjesguiden (”jag är dålig på att såga saker, tycker det är roligare att lyfta fram det jag tycker om”) och använder Twitter som en modern plattform för fragmentarisk poesi.

– Det känns som att poesin har blivit intressant och vital igen, säger Elis.

En del av förklaringen stavas internet, menar han. Poeter behöver inte längre ett förlagskontrakt för att nå en publik.

– Många har förutfattade meningar om vad poesi är. De är rädda för dikten i onödan. Jag tycker att den kan bli mer direkt, enklare att ta till sig. Och mer respektlös. Samtidigt är det inte fult att vilja tjäna pengar på sin poesi. Det är inget att hyckla om att det fetaste med BT:s debutantpris är de 100 000 kronorna.

Elis ska snart flytta hemifrån igen. Han har äntligen fått tag på en tillfällig hyreslägenhet med sin flickvän. Ett stipendium från Författarfonden gör att han kan lägga stora delar av våren på att skriva på två redan kontrakterade böcker: en uppföljande diktsamling (kommer senare i vår på 10tal Bok) och en debutroman, "Karismasamhället " (ges ut av Bonniers våren 2018).

Han lovar att fortsätta ställa omöjliga frågor. Att fortsätta undvika falska motsättningar som ironi och allvar, glädje och sorg. Att fortsätta göra något rörande.

– Martina Lowden sa till mig att jag lyckats krama ihjäl ironin som en liten kattunge, säger Elis. Det tycker jag var väldigt fint, det låter så våldsamt.

Jag har hört att allt du rör vid blir till dikt?

– Kanske, men allt blir inte bra dikt. Det är viktigt att misslyckas. Som med boken: jag ville få meningslösheten att brinna, och misslyckades med det. Jag ville ta ironin på allvar, och misslyckades med det. Men jag kanske hittade något vackert på vägen.

Man ska alltid ta dig på allvar?

– Absolut. Man ska ta alla på allvar.

Fakta

Elis Burrau

Född: Den 2 januari 1992 i Stockholm

Bor: Södermalm, Stockholm

Familj: Mamma Eva och pappa William, båda fritidspedagoger, lillebror Bill (studerar teknisk fysik) och flickvännen Militza Monteverde (konstnär).

Gör: Författare, kritiker och publikvärd

Bakgrund: Uppvuxen på Södermalm. Drabbades av cancer som 14-åring och behandlades i två år innan han blev friskförklarad. Började skriva poesi under gymnasietiden på Södra latin. Gick författarlinjen på Biskops-Arnö. Har drivit flera plattformar för ny poesi, som tidskriften Fikssion och PDF-förlaget Fame Factory. Är litteraturredaktör för Nöjesguiden och driver bloggen Vi som aldrig skrev prosa tillsammans med Anna Axfors. Gav ut sin debutsamling och vi fortsatte att göra någonting rörande på CL(P) Works den 19 mars 2016.

Skulle vilja kunna:

– Köpa en bostad. Så att jag har någonstans att bo i framtiden med fru och barn. Det känns som ren science fiction.

Tänkbar titel på min självbiografi:

– ”En lögn i taget så att jag hinner njuta”. Jag skrev det på Twitter för fyra dagar sedan.

Min relation till Borås:

– Min flickvän och jag brukar skoja om att använda Borås som liknelsen för en generisk småstad. Helt utan att bottna i det. Annars Elfsborg, Anders Svensson och textil. Och ett badhus. En kompis sa att vattenrutschkanan var stark.

Om jag vinner Debutantpriset:

– Då kan jag finansiera vårt bröllop. Köpa en massa alkohol att bjuda våra vänner på. Blir det några pengar över skriver jag en ny bok.

Visa mer...