Kultur o Nöje

Med kärlek till katter - och människor

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:

Den prisbelönta fotografen Julia Lindemalm vill förstå människans relation och kärlek till katten. Hennes foton avslöjar vem som bestämmer i relationen, skriver Bella Stenberg.

Katt people

Foto: Julia Lindemalm

Förord: Annina Rabe

Förlag: Modernista

Jag är en kattmänniska. Väl? För vad betyder det egentligen? Tja, jag gillar dem, kan inte låta bli att titta på kattsaker som delas på sociala medier och bor med två (anlända via katthem från en avliden kvinna som hade 17 katter). Den ena har precis lagt sig till rätta på boken jag skriver om här, rakt på omslagsfotot av en kattnedhårad tröja. Det är en självklarhet i hennes värld att hon är värd mer uppmärksamhet.

I fotoboken ”Katt people” försöker kulturskribenten Annina Rabe reda ut människans ambivalenta förhållande till katten och skillnaden på så kallade katt- och hundmänniskor. Hundmänniskan är (som hunden) utåtriktad och glad, kattmänniskan introvert och depressiv. Men också intelligent och konstnärlig. Fördomar, konstaterar Rabe, som skriver att det kattmänniskorna har gemensamt är att de vågar älska en annan varelse utan att ta något för givet. För katten älskar på sina villkor.

Julia Lindemalm från Karlskrona tilldelades det första Lars Tunbjörk-priset förra året och ställde ut i Borås i höstas. Hennes bilder är vardagsdokumentära, nära men sällan traditionellt vackra. Ibland sorgliga, ibland humoristiska. Som de två yrvaket förolämpade missarna som stirrar mot kameran efter att matte har lyft på överkastet de ligger under. Andra katter tittar misstänksamt, mystiskt, vaksamt, överlägset, ointresserat. Kattlikt. Oftast råder ingen tvekan om vem som bestämmer.

På flera bilder poserar människor med sina katter. Mer eller mindre bekvämt. När Veronica håller den vita bjässen Mittens upphäver han ett protestskri så att huggtänderna syns. Det är inte lätt att lyfta en katt. Men att fotona inte är tillrättalagda, den snyggaste posen inte inväntad, visar att Lindemalm tar djuren på allvar. På Martinas axel spanar Cornish rex-katten Minion och siamesen Yoshi hänger stelt i Saras famn. Tacklistan visar att det handlar om kulturprofilerna Martina Lowden och Sara Abdollahi. Borde jag ha känt igen dem istället för att fokusera på katterna?

Lindemalm säger sig vilja förstå vår relation och kärlek till katter. Fotona säger mer än orden, men inte alltid tillräckligt. Jag vill ha mer. Foton – går det att få för mycket kattbilder? – och berättande text. Birgitta som har 22 katter i sin trädgård visar sig driva katthem (i Sverige finns runt 100 000 hemlösa katter). Den äldre mannen Lars lever med två katter och deras dagliga rutiner. Men varför ser vi annorlunda på en man med katt än en kvinna? Katthat och kvinnohat går hand i hand, konstaterar Rabe, och påpekar att katten varit älskad, avskydd och fruktad genom historien.