Kultur o Nöje

Anna Ringberg står på de utsattas sida

Kultur o Nöje ,
Anna Ringberg.
Foto:

Anna Ringberg är en skicklig och viktig svensk författare, som smyger omkring lite vid sidan av rampljuset. 

Lena Kvist har läst hennes nya roman ”Till minne av Berit Susanne Fredriksson”.

Till minne av Berit Susanne Fredriksson

Författare: Anna Ringberg

Förlag: Ordfront

Artikeln publicerades 12 september 2017.

Så här tror jag: Om Anna Ringberg hade debuterat med en självbiografisk uppväxtskildring hade hon nu haft Susanna Alakoskis position i svensk litteratur. 

Men nu skrev inte Anna Ringberg en självavslöjande ”Svinalängorna”. 

Hon skrev romanen ”Boys”, med en hund (!) i huvudrollen och en rad mer eller mindre trasiga och utsatta människor i birollerna. 

Det var en mycket fin roman, som bland annat nominerades till Borås Tidnings Debutantpris 2011. Men när det gäller socialrealism och berättelser från samhällets baksida kräver litteraturvärlden tydligen att det ska vara en ”sann berättelse” för att strålkastarljuset ska tändas. Ringberg skriver minst lika bra som Alakoski och berättar om samma sorts hyreslägenheter där det bor missbrukare och lysande förmågor, ibland i en och samma person.

Romanen med det lite stolpiga namnet ”Till minne av Berit Susanne Fredriksson” är Anna Ringbergs andra. Det är ingen perfekt roman men jag tror på vartenda ord Anna Ringberg skriver. Hon har en ovanligt stark förmåga att skapa levande människor. Här handlar det om syskonen Sussi och Putte. Sussi ligger för döden, trots att hon inte är så gammal. Hon har levt ett småvingligt liv med mycket alkohol och cigaretter och en uppslukande kärlek till konstnären Tony. Brodern Putte har inte haft det så lätt, han heller. Han har gått den breda vägen och varit en rekorderlig medborgare, men har alltid känt sig misslyckad och haft svårt med relationer.

På drygt 130 sidor hinner vi komma syskonen nära. Jag känner lukten hemma hos Sussi, jag hör marsvinen pipa. Samtidigt saknar jag mer av en intrig. Det blir lite tunt. Livet och döden som tema, visst, men jag skulle gärna se Anna Ringberg utveckla sin finkalibrerade känsla för mänskligheten till att bygga en fylligare roman. 

Det hoppas jag att hon gör nästa gång. 

Jag ser mycket fram emot att följa hennes författarskap.