Kultur o Nöje

Alhambra och Washington Irving

Kultur o Nöje ,
Alhambra byggdes under 1200- och 1300-talet av de moriska härskarna. 1492 var det över. Katolikerna intog Alhambra och alla muslimer drevs ut ur Spanien. Washington Irving.
Foto:
Foto:

Washington Irvings Berättelser från Alhambra är perfekt reselitteratur inför ett besök i det moriska underverket i Andalusien, konstaterar Stefan Eklund.

Artikeln publicerades 19 april 2017.

Alhambra i spanska Granada är ett underverk. Ett moriskt palats, unikt bevarat, och det sista av de islamiska fästena som föll i Spanien. 1492 intog katolske Ferdinand II av Aragonien Alhambra och sultanen Boabdil tvingades på flykt. 800 år av moriskt styre i Andalusien var över. Muslimerna drevs ut ur Spanien.

Jag var i Alhambra nyligen. En fascinerande upplevelse. Det är ett vackert och stämningsfullt område. I centrum finns de Nasridiska palatsen som består av utsökt byggda gårdar och rikt utsmyckade rum som hakar i varandra.

När de kristna tog över rev man och byggde över en del av den islamiska arkitekturen, men inte alls i samma omfattning som till exempel i Alcazar i Sevilla. Att Alhambra idag är Spaniens mest besökta monument med cirka två miljoner besökare om året (biljetter måste bokas flera månader i förväg) är inte så konstigt. Något liknande finns inte.

En utmärkt bok att läsa inför besöket är Washington Irvings klassiker från 1829, ”Berättelser från Alhambra”. Den finns sedan en kort tid i svensk nyöversättning av Ulla Ericson, utgiven av (förstås) Alhambra Förlag. Washington Irving var USA:s första bestsellerförfattare (Johnny Depp-filmen ”Sleepy Hollow” från 1999 bygger på hans mest berömda berättelse) men han reste även mycket i Europa. ”Berättelser från Alhambra” handlar om hur han anländer till Granada och finner ett Alhambra som är förfallet och bortglömt. Han får bo i en del av palatset och berättar medryckande, lätt humoristiskt och historiskt klarsynt om Alhambra och den moriska kulturens uppgång och fall i Europa. En del av boken består också av muntliga historier och legender från Alhambra som Washington Irving återger.

Boken blev en stor succé och passade väl in i den romantiska vurm som hade vaknat till liv i Europa vid den här tiden. Den bidrog också till att Alhambra ”återupptäcktes” och att allt fler turister sökte sig dit. 1870 blev Alhambra ett nationellt kulturminnesmärke i Spanien. Idag står Washington Irving staty på området och dörren in till det rum i palatset där han bodde är utmärkt med en minnestavla. (Hans eget hem i USA, Sunnyside, några mil uppför Hudsonfloden utanför New York, i Tarrytown, fungerar för övrigt idag som ett museum och är väl värt ett besök.)

Morernas styre i spanska Andalusien har ofta framförts som exempel på en epok där muslimer, kristna och judar levde i fredlig samexistens. Så var det till en början, men det mångkulturella Andalusien hotades med tidens gång allt mer av fundamentalistiska muslimska rörelser från Nordafrika och av kristna erövringsförsök från norr. 1492 var det, som sagt, över. Washington Irving skriver om ett ”tappert, begåvat och skönhetsälskande folk, som segrade, härskade, blomstrade och försvann.”

Han funderar också kring vad som hade hänt om inte morerna hade slagits tillbaka. Då skulle ”halvmånen idag ha glänst på templen i Paris och London.”

Hur betagande Alhambra än ter sig när aprilsolen slår in i de sirliga salarna ekar en sådan reflektion spöklikt idag, när omänskliga terrordåd bygger på just en sådan dröm.