Kultur & Nöje

Trollbindande Ingrid Bergman på Abecita

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Foto:
Foto:
Ingrid Bergman i Rom 1950. Samma år kommer filmen ”Stromboli”, som hon gör med Roberto Rossellini.
Foto:
Foto:
Foto:

Ingrid Bergman-utställningen på Abecita är ett måste för nostalgikern. De gamla bilderna är mättade av svart-vit glamour, tycker Lena Kvist.

The rise and fall of Ingrid Bergman. And rise.

Plats: Abecita konstmuseum

Pågår till: 12 mars 2017

Det finns ett underbart citat från en Wim Wenders-film som passar fint just nu på Abecita: ”Livet är visserligen i färg men svart-vitt är mer realistiskt”.

Kan vi helt enkelt enas om att svart-vitt är snyggare också?

Hela stora salen på Abecita är nu fylld av svart-vita bilder, bilder från sex decennier. Alla visar vår stora svenska filmstjärna Ingrid Bergman, som skulle ha fyllt 100 år förra året. Utställningen om hennes liv är ambitiöst och gediget skapad av Hasse Persson och har visats på Strandverket på Marstrand och Millesgården i Stockholm före Abecita.

Vi får möta den unga Ingrid Bergman i pappa Justus Bergmans bilder; pappan var nämligen fotograf i Stockholm. Berättelsen fortsätter med Hollywoodlivet, Humphrey Bogart, Alfred Hitchcock och sedan flytten till Europa där Ingrid Bergman arbetade och levde med den italienska regissören Roberto Rossellini. Sedan återvände hon till Hollywood, men flyttade tillbaka till Sverige och gjorde den sista filmen ”Höstsonaten” med Ingmar Bergman.

Några av den svenska storheten Lennart Nilssons skickligt komponerade mellanformatsfotografier finns med. En annan viktig fotograf som är representerad är Robert Capa, den berömde krigsfotografen som Ingrid Bergman hade en kärleksrelation med på 1940-talet. Capas brev där han för första gången försöker få bjuda Ingrid Bergman på middag finns också på väggen; utställningen är nämligen en bild-biografi snarare än en ren fotoutställning. Texterna är nog så viktiga. Bilderna på väggarna kan vara tagna av anonyma fotografer lika väl som storheter, eftersom motivet och inte fotokonsten har huvudrollen den här gången.

2015 kom Stig Björkmans fina dokumentär ”Jag är Ingrid” (den finns som hyrfilm och streamad film, se den!). Fotoutställningen om Ingrid Bergman är som en konstnärlig syster till filmen: vacker, vemodig och mättad av svart-vit glamour.

Det enda jag saknar på Abecita är fler vardagsbilder för en mer mångfacetterad bild, en Ingrid utanför strålkastarljuset.

När det gäller filmstjärnan Ingrid Bergman saknas inget. För Ingrid Bergman-beundrare och filmnostalgiker är utställningen förstås ett måste.