Kultur & Nöje

Noveller om Västmanland når inte hela vägen fram

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

Västmanland är en bok full av goda idéer. Men Naima Chahboun tycker att författaren Sven Olov Karlsson haft lite för bråttom.

Västmanland

Författare: Sven Olov Karlsson

Förlag: Natur&Kultur

Med böcker som Amerikahuset (2008) och Porslinsfasaderna (2013) har Sven Olov Karlsson gjort sig ett namn som modern glesbygdsskildrare. Den nyutkomna novellsamlingen Västmanland fortsätter den utstakade kursen. Boken består, förordet undantaget, av tio noveller som var och en utspelar sig i en av länets kommuner.

Västmanland är en bok full av goda idéer och fantasifulla infall. Till dess mer originella karaktärer hör en utfattig alkemist, en självmordsbenägen psykoterapeut och en deltidsanorektiker. Men här finns också referenser till aktuella händelser och samhällsfenomen som den stora skogsbranden 2014, jakten på ständigt snabbare uppkoppling och problemen med ökande främlingsfientlighet och rasism.

Karlssons prosa är rak och effektiv, och tonen träffar för det mesta rätt. Ändå blir jag inte kvitt känslan att författaren har haft lite för bråttom att färdigställa novellsamlingen. Texterna hade i flera fall tjänat på ytterligare bearbetning och fördjupning. I nuläget lyser alltför mycket av konstruktionen igenom. Detta är särskilt olyckligt som flera av novellerna har en likartad struktur: Efter en kort inledning presenteras en “gåta”, läsaren görs uppmärksam på att berättarjaget eller någon annan karaktär undanhåller viktig information. Det är ett effektivt stilgrepp som väcker min nyfikenhet, men tyvärr blir min reaktion när gåtans svar vid novellens slut avslöjas ofta ett “Jaha?” istället för ett “Aha!”