Kultur & Nöje

Niclas Sennerteg: Ett misstag att släppa in Nya Tider på bokmässan

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Foto:LEIF R JANSSON / TT

I dag öppnar bokmässan i Göteborg med temat yttrandefrihet. Och yttrandefrihetsbråket har redan börjat.

Den svenska yttrandefriheten firar 250 år vilket också är temat för bokmässan i Göteborg som öppnar i dag. Men redan för flera veckor sedan startade en kontrovers om var någonstans yttrandefrihetens gränser ska dras i just detta litterära mammutjippo. Ironiskt, kan det förvisso tyckas. Debatten handlar om Nya Tiders medverkan – en högerextremistisk tidning som har vissa kopplingar till nynazismen, som hyllar antisemiter och förintelseförnekare samt sprider konspiratoriska foliehattsteorier om ditt och datt. Redan i tidningens redaktionsruta hittar man en fläkt av tvättäkta gammal naziretorik – tidningen utmålar sig nämligen som ett alternativ till "systemmedia", vilket var ett nedsättande uttryck som just de tyska nazisterna använde om den fria pressen i den demokratiska Weimarrepubliken. Lite grand som när dagens tyska Pegida-anhängare skanderar "Lügenpresse" (lögnpressen), vilket var ett annat av propagandaminister Goebbels favorituttryck. Tankarna går lätt till ordspråket om de där hundhåren, ni vet.

När det blev känt att Nya Tider fått en monterplats på mässan väckte det omfattande kritik och protester från många författare, förläggare och kulturpersonligheter, vilket fick mässledningen att vika sig och annulera tidningens medverkan. Sedan ändrade sig dock mässledningen igen och förklarade att Nya Tider visst var välkommen, eftersom kontraktet inte gick att bryta.

Turerna har lämnat många avtryck på kultur- och debattsidor där bryderiet kring Nya Tider har stötts och blötts. Åsa Linderborg har på Aftonbladets kultursida summerat dilemmat: "Frågan om nazikopplade Nya tider är inte enkel, men heller inte särskilt svår. Bokmässans tema är pressfrihet. Att stoppa en tidning som erhåller statligt presstöd blir då knepigt. Det vore skillnad om årets tema var alla människors lika värde." (AB Kultur, 22/8)

Många är de som har kritiserat och protesterat mot Nya Tiders medverkan. Men det finns också debattörer som har gett dessa kritiker mothugg, en av de tydligaste är Alice Teodorescu, som är politisk redaktör på Göteborgs-Posten. I en ledarkrönika (GP 22/8) anklagade hon kritikerna för att vilja tysta en fri och demokratisk debatt. Fast hennes resonemang har en blind fläck, nämligen att hon inte tycks se att de som hon kritiserar för påtryckningarna mot mässan angående Nya Tider i sin tur bara har använt den lagstadgade yttrandefriheten för att påverka i en fråga, vilket är lika tillåtet som det är för Nya Tider att sprida stötande åsikter (så länge de inte utgör exempelvis ärekränkning och hets mot folkgrupp).

Till syvende och sist handlar Nya Tider-kontroversen inte alls om hotad yttrandefrihet, vilket det på ytan kan se ut som och vilket vissa martyrtörstande debattörer vill få det till. Istället är det bara en fråga om vem som har närvarorätt.

Bokmässan är ett privatdrivet kommersiellt jippo om än av det seriösare slaget och bör givetvis ha så högt i tak som möjligt, särskilt när temat är yttrandefrihet. Det är dock upp till mässledningen vilka gäster den bjuder in, men den får också räkna med att mötas av åsikter om de val som den gör. Att någon skulle förvägras en monter på mässan är inte ett brott mot några medborgerliga eller mänskliga rättigheter. Precis som en vänsterpartist inte har "rätt" att tala ur hjärtat på en moderat partistämma, eller en modelltågsfantast självskrivet skulle ha lov att propagera för sin hobby på en träff för akvarieodlare. Att någon inte får delta i precis alla fora betyder inte att yttrandefriheten i Sverige är hotad. Visst måste man medge att det är lätt för de mörka politiska krafter, vars budskap återspeglas i Nya Tiders innehåll, att plocka lättköpta (men inte faktamässigt korrekta) poäng som offer för det dumma, dumma "pk-samhället". I Nya Tider-bråket blev det dessutom full pott, tidningen har fått spela martyr och får ändå komma in i stugvärmen. Ingen dålig utdelning för dem, även om deras inbjudne förintelseförnekare Lars Ulwencreutz självmant backade ur.

Precis som Linderborg har skrivit är frågan om Nya Tider både enkel och svår på samma gång. Men när tidningen väl släppts in uppstår flera nya dilemman. Teodorescu & co försvarar Nya Tiders närvaro med att man måste "ta debatten" med dem och bemöta dem med sakliga motargument. Vad fint - i teorin. Fast räcker det för att bemöta en meningsmotståndare som inte är intresserad av fakta och saklighet? Hur tar man ens en debatt när det inte finns en seriös motpart eller en motbild man kan ta på allvar? Det finns inget att vinna på att debattera med exempelvis en nynazist, antisemit eller förintelseförnekare. De enda som vinner är dessa mörka krafter som får chansen att framstå som relevanta motparter i det offentliga samtalet.

Synd att mässan ger dem den möjligheten.