Kultur & Nöje

Negar Naseh: De fördrivna

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Negar Naseh debuterade 2013 med ”Under all denna vinter”, en bok som hon blev nominerad till Borås tidnings debutantpris för.
Foto:Adam Nilsson
Negar Naseh debuterade 2013 med ”Under all denna vinter”, en bok som hon blev nominerad till Borås tidnings debutantpris för.

Efter sin hyllade debut ”Under all denna vinter”, skriver Negar Naseh ett utmärkt och svidande tidsdokument över vår medelklassiga samtid.

De fördrivna

Författare: Negar Naseh

Förlag: Natur & kultur

Miriam och Filip lever ett till synes sömlöst liv i ett göttigt hus på Sicilien. Miriam är föräldraledig läkare och Filip är konstnär med en karriär på uppgång. Sömlösheten störs av sömnlösheten; det lilla barnet har sömnproblem, vilket ger alla andra sömnproblem och parets relation driver långsamt mot att bli allt mer distanserad och passivt aggressiv. Det blir inte bättre av att Filips skapande/ konstnärsego störs av allt som har med vardagen att göra, eller av att Miriam dricker för mycket gin hela tiden och röker cigg igen, eller att Filips kompis Ashkan kommer på besök och börjar förhöra det privilegierade paret om vad de vet om Lampedusa och de afrikanska båtflyktingar som flyter i land där. Levande eller döda; det är en pågående katastrof bara en liten bit från paradiset Sicilien.

Precis som i sin debutroman ”Under all denna vinter” använder Naseh ord som ristar känslor i läsaren. En bris genom öppna balkongdörrar, en svettig bebiskropp kletande mot ens hud när barnet sover i bärselen, ett jack i foten när man trampat på en glasbit. Tryckande hetta, befriande dykningar, klaustrofobin i att ha gäster under lång tid. Vid några tillfällen tänker jag att jag måste gå och tvätta händerna eller ta en dusch, trots att det ju inte är jag som kladdat ner mig med någon lyxig olivolja eller svettats bredvid en svettig man på natten. Och försökt dränka tankarna på hur det ska bli med allt i alkohol.

Det är en sparsmakad, nästan vetenskapligt perfekt avvägd prosa som oavbrutet berättar mer i undertexten. Bitvis verkar Naseh nästan besatt av allt det där skaviga, alla känslor vi har som vi skäms över, kongenialt med den stora kontrasten mellan katastrofala förhållanden på Lampedusa och en härlig konstnärsvilla på Sicilien. Vid ett tillfälle anklagar Ashkan Miriam för att lida av ”vit melankoli”. Det sätter fingret exakt i det där såret så många av oss försöker att inte låtsas om för att det är för jobbigt att hantera. Fingret i såret trycker sig in, vrider om, med smutsiga, vassa naglar. 

Jag blir trollbunden av ”De fördrivna”. Möjligen är slutet lite väl rumphugget, men som utsnitt ur ett pågående privilegierat liv som aldrig kommer att kunna sluta i mindful harmoni är ”De fördrivna” ett talande tidsdokument över vår samtid.