Kultur & Nöje

Mellan fiktion och verklighet

stockholm Artikeln publicerades
Foto:Anton Hedberg

Negar Naseh skakar av sig snön i förlagets reception. Utanför ligger Humlegården vit och ödslig, som om en liten bit av det västerbottniska inlandet från Negars debutroman har flyttat ner till Stockholm.

Människor hasar fram längs Karlavägen med sänkta huvuden. De ser ut att behöva höra Lassi Nummi-citatet som inspirerat Negar till titeln: Under all denna vinter i oss, så mycket vår?

Längtar du efter våren?

– Ja, men samtidigt är vintern är bra för skrivandet och läsandet. Människor umgås mindre och det gör att jag har lättare att välja bort saker, säger Negar.

Att prioritera är något den trettioåriga debutanten behärskar väl. Parallellt med sitt författarskap har hon läst läkarprogrammet och är just nu underläkare på en psykiatrisk mottagning i Stockholm.

Hur hinner du med båda karriärerna?

– När jag pluggade bodde jag hemma i Uppsala och hade inga vänner. Jag hade alldeles för mycket tid att ägna åt litteratur och mina egna tankar om den. I framtiden vore det skönt att kunna dela upp jobb och skrivande i tydliga perioder. Nu vill jag skriva så fort jag har möjlighet och sabbar nästan ledigheter för att jag skriver för mycket.

Under all denna vinter kretsar kring Helene, som tillsammans med sin pojkvän flyttat till en gård i en enslig by ett par mil utanför Umeå. Där försöker hon skapa sin egen plats för att kunna skriva, men när hennes mamma kommer på besök invaderas hennes nya värld av den hon velat lämna bakom sig. Negar flyttade själv upp till Västerbotten under arbetet med boken.

Vad var det som lockade dig dit?

– De stora vidderna. Och att det är en plats som människor lämnar. Under de ett och ett halvt år som jag bodde där försvann först järnaffären och sedan bankomaten från byn. Det var en miljö där jag kunde flytta in berättelsen och personerna helt ostört. Hade Helene bott i ett hyreshus i en stad skulle kanske någon granne kommit och lagt sig i.

Nu står istället relationen mellan Helene och hennes krävande mamma helt i centrum, mot en fond av mystisk natur. Den tysta konflikten byggs upp inuti Helenes huvud tills hon står vid galenskapens gräns. I en sekvens som svävar mellan dröm och verklighet står hon vid sin mammas säng med en kudde, beredd att kväva henne till döds.

– Modersmordet handlar om en frigörelse för Helene. Det är ett klassiskt tema som jag har fastnat för och läst högvis med böcker om.

Den här dömande mamman verkar symbolisera en författares ångest.

– Det handlar om rädslan för att blotta saker, att vara för banal eller att bli synad. Om ångesten för att språket inte ska räcka till, eller att berättelsen inte är tillräckligt bra. Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att visa upp en text för någon annan.

Hur var det att bli recenserad?

– Jag läste inte recensionerna och sade till förlaget att jag inte ville höra något. Sedan fick ändå höra om bra recensioner från olika håll. Efter ett halvår hade jag tillräckligt med distans och bad att få läsa de recensioner som kändes intressanta, oavsett om de var positiva eller inte. Det var ganska kul men jag ser inte fram emot nästa gång.

Under all denna vinter är en tudelad bok, där första delen är själva romanen och den andra är en arbetsdagbok som skrevs parallellt. Det var först när Negar var klar med romandelen som hon insåg att de två hörde ihop.

– Att föra arbetsdagbok är en naturlig del av min metod, jag har ett stort behov av att tänka kring det jag skriver. Det var aldrig min plan att den skulle ges ut, men plötsligt kändes den bara som en självklar del.

Resultatet av Negars parallella skrivande är en slags metaroman där hennes tankar kring litteratur och kreativitet sipprar mellan fiktionen och verkligheten. Hon verkar bitvis helt besatt av litteratur, men konstaterat samtidigt i dagboken att ”skrivandet inte är bra för mig”.

Varför skriver du då?

– För att jag måste. Om jag inte gör det blir jag ängslig och nedstämd. Jag känner mig stressad över att jag inte skriver. Ändå tycker jag inte att det är särskilt roligt. Början är fantastisk, fram till första utkastet. Men sen vet jag att jag måste bearbeta den här massan och det avskyr jag.

Snart går hon in i den jobbiga fasen igen. Första utkastet av nästa roman är klart och snart börjar arbetet med att utveckla det. Negar beskriver boken som ett slags fortsättning på Under all denna vinter, men i en betydligt mer omfattande värld.

– Det finns skärvor av Helene i den här romanen också. Men perspektivet är större och det finns fler personer som är centrala. Den utspelar sig också på en annan plats, där historia och politik är smärtsamt närvarande.

Innan Negar börjar fylla den platsen med sin berättelse ska hon besöka en helt annan, där hon aldrig varit tidigare.

– Jag tänker mig att det finns många stora tegelbyggnader. Kanske själva stadskärnan är lite urblåst. Och jag föreställer mig ett vattendrag går genom allt.

Den 19:e februari kommer hon till Borås för årets debutantafton. Och ungefär så där ser det ju ut, under all denna vinter.

Fakta

Debutantpriset

Borås Tidnings debutantpris på 100 000 kronor delas ut årligen sedan 2001 till en svensk skönlitterär debutant. Syftet är att stödja ett författarskap som juryn anser har förutsättningar att bli spännande och betydande.

Juryn nominerar fem författare som bjuds in till Borås och en debutantprisdag, som slutar med en gala där vinnaren avslöjas.

Juryns medlemmar är Lena Kvist, kulturchef på BT (ordförande), Martin Hellström, Högskolan i Borås samt poet och litteraturkritiker Anna Hallberg.

Årets debutantgala äger rum på Stadsteatern torsdag den 19 februari klockan 18.30. Fri entré.

Visa mer...

Fakta

Negar Naseh

Född: 1984, uppvuxen i Uppsala.

Bor: Stockholm.

Familj: Mamma, pappa, syster och partner.

Bakgrund: Har tagit examen från läkarprogrammet i Uppsala, läst skrivarlinjen i Skurup samt studerat litteraturvetenskap och genusvetenskap.

Vad gör du om du får priset? Tar ledigt och skriver.

Vad skulle du vilja kunna? Ta in en lyrisk dimension i mitt språk. Men den måste kännas otvungen.

Ditt förhållande till Borås? Jag har aldrig varit där, men känner till textilhögskolan.

Om att vara läkare och författare: Egentligen är det inget speciellt. Nästan alla författare i Sverige har ett annat yrke och jobbar lika mycket som jag.

En referens/förebild när det gäller att få in lyrisk dimension i ditt språk: Peter Handke!

Om läkarspråket: Det är torrt, målmedvetet och fokuserat.

En tänkbar titel på din självbiografi? Atopi.

Visa mer...