Kultur & Nöje

Medusa som nutida mor

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Kitty Crowther är lyhörd för sagoväsens brus i nutiden, tycker BT:s recensent.
Foto:stefan tell
Kitty Crowther är lyhörd för sagoväsens brus i nutiden, tycker BT:s recensent.

Bilderboksmakaren Kitty Crowther utforskar historiens sagoväsen i ett sken av vår samtid. I den nya bilderboken sätts moderskapets mer demoniska egenskaper under lupp.

Mamma Medusa

Text och bild: Kitty Crowther

Översättning: Joar Tiberg

Förlag: Rabén & Sjögren

Kitty Crowther fortsätter i sin nya bilderbok, Mamma Medusa, med att utforska sina teman om ensamhet, svaghet och styrka. Boken inleds med att två kvinnor går med raska steg i natten, det är bråttom för i natt ska de vara barnmorskor åt Mamma Medusa. Det blir dramatiska scener där barnet föds ur ett vidunderligt hårsvall.

Medusa var enligt mytologin en av tre rysansvärda Gorgoner; Stheno, Euryyale och så Medusa. Deras hår bestod av ormar, deras händer var av brons och de hade vingar av guld, kropparna var fjälliga. De förstnämnda var odödliga, endast Medusa var dödlig, men hon var ändå farligast då hon såg så hemsk ut att den som såg henne omedelbart blev förvandlad till en sten.

Crowther låter här väsen ur sagotraditionen möta vårt moderna liv. Det är bitvis mycket mörkt och hemskt men hon håller barnet i handen och låter kärleken besegra demonerna. Mamma Medusa binder bokstavligt talat sitt barn till sig, hon sveper sitt hår i ett hårt grepp och vägrar släppa ut sin lilla Iris i livet. Hemskt och härligt på samma gång. Mamman älskar verkligen sitt barn, men kärleken blir också ett fängelse. Det påminner om ett slags emotionell incest. Mamman som vägrar släppa greppet och det möjliggörs av hårets trassel, modersormens nätlika fångstredskap.

Det måste ha varit både lustfyllt och läskigt att vara i denna bilderboks tillblivelse. Någon gång när vi skymtar Medusas ansikte kan man ana en viss mildhet i blicken, för att sedan på nästa uppslag ana demonens öga.

”Du är min pärla och jag ska bli ditt skal”, säger Mamma Medusa med en suck.”

Men Iris börjar längta ut. Varje dag sitter hon vid fönstret och ser på barnen som leker vid stranden. I en dramatisk vändpunkt måste Mamma Medusa låta Iris få börja skolan. Och Iris har, som barn ofta gör, förstått vem hennes mamma är då hon inför skolstarten säger: ”Nej, du får inte följa mig./Du skrämmer de andra barnen.”

Vägen ut i livet, utan mammans hårgrepp blir en nystart på deras relation. Det är som sagt dramatiskt, vackert och hemskt, inte minst de expressiva bilderna. Jag läste en intervju med Crowther att hon tror att hennes nedsatta hörsel har gett henne en särskild förmåga att lyssna till och uppfatta det som kanske inte hörs ”på riktigt.” Så kan det vara, för hon är verkligen lyhörd för sagoväsens brus i samtidens existentiella frågor.

fakta

Kitty Crowther

Kitty Crowther föddes 1970 i Bryssel. Pappan kom från Storbritannien och mamman från Sverige. Hon tilldelades 2010 det stora ALMA-priset till Astrid Lindgrens minne och hon är en av världens mest uppskattade illustratörer.

Visa mer...