Kultur & Nöje

Mandelhjärtat har humor och igenkänning

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

Kerstin Lundberg Hahn är aktuell med den småroliga kapitelboken Mandelhjärtat. Jonna Fries har läst.

Mandelhjärtat

Text: Kerstin Lundberg Hahn

Bild: Maria Nilsson Thore

Förlag: Rabén & Sjögren

I Mandelhjärtat får läsarna möta Oscar igen, killen som gjorde entré i Lyckokakan (2013). Han lever ett vanligt liv, med snälla föräldrar, kompisen Hugo och har en tjej som heter Bie. Fast det finns en sak som Oscar saknar. En hund. Och så är det en grej till som stör honom. Hugo och Bie har börjat bete sig lite konstigt.

Kerstin Lundberg Hahn frammanar vardagen med en rak och stadig prosa. Jagformen ger en omedelbar närhet till Oscar och det finns ett tydligt driv framåt. Texten bjuder också på en hel del humor, som situationen med det inte så väl valda gömstället i badrummet och promenaderna Oscar tar med enbart hundkopplet för att visa sitt engagemang.

Många situationer är lätta att känna igen sig i, precis som karaktärerna är lätta att relatera till. Den hurtiga mormodern, som börjat höra illa och därför ger tokiga svar blir dock lite för mycket.

Boken är illustrerad i svartvitt av Maria Nilsson Thore. Hennes karaktäristiska mjuka former och stora, runda ögon följer texten tätt, men skapar en skön variation på sidorna.

Mandelhjärtat är en lättillgänglig och smårolig bok, men det finns inget riktigt tryck i själva berättelsen. Det är en varm historia, men inte alls lika stark som Kerstin Lundberg Hahns fullträff Skuggan i väggen från 2012.