Kultur & Nöje

Längtan efter anrop från tillvaron

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

En ung kvinna är ute på fjällvandring. Ensam.

Det som en gång var

Författare: Helena Granström

Bild: Marcus Elmerstad

Förlag: Natur & Kultur

Naturen hon möter är degraderad och människorna – mest ensamma karlar – avsigkomna. Det är solstek, svett, skavsår och myggmoln.

Helena Granströms fjällspråk är marknära och sinnligt påträngande.

Det här är hennes sjätte bok. Hon har en bakgrund i matematik och fysik.

Omväxlande med berättelsen från fjällvandringen går tankar kring frågan: Varför håller vår civilisation på att förstöra sig själv? Vi dras mer och mer in i en teknologisk värld, där vi riskerar att glömma det som en gång var. Våra fångliv blir torftiga. Granströms diskussion är skarp och klar. Hon ser ingen utväg.

Hinner vi så mycket längre i vår teknologiska dystopi, undrar jag, innan det klimat vi skapar kastar sig över oss?

I bokens höjdpunkt, på sista sidan, möter kvinnan en björn som reser sig på bakbenen. Ett hopp vaknar. "Jag skulle vilja att du sade något. Jag skulle vilja att du vred ditt ansikte in mot mitt och talade till mig." Då talar björnen med mullrande röst. Men hon förstår inte...

Här bryter längtan att möta ett anrop från tillvaron igenom bokens ton av dyster instängdhet. En längtan som också är källan till all religion.

Marcus Elmerstads svartvita bilder från hotade naturmiljöer är starka följeslagare till texten.