Kultur & Nöje

Lågmält men starkt om kvinnoliv på Irland

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Colm Tóibíns nya roman har en mjukt finstämd ton. Den 23–25 gästar han Stockholm Literature på Moderna Museet.
Foto:Murdo Macleod
Colm Tóibíns nya roman har en mjukt finstämd ton. Den 23–25 gästar han Stockholm Literature på Moderna Museet.

Colm Tóibín är en av Irlands mest hyllade författare. Hans nya roman Nora Webster är en lågmäld roman om 1960-talet på den gröna ön.

Nora Webster

Författare: Colm Tóibín

Översättning: Erik Andersson

Förlag: Norstedts

Om jag vore förskräckligt slarvig kunde jag säga att Nora Webster är som om Roddy Doyle hade skrivit Mad Men. Fast så slarvig ska jag inte vara. Men, det är sent 1960–tal och tidigt 1970–tal och det är Irland. Nora Websters make har nyss gått bort, hastigt i oväntad sjukdom. Noras två äldsta barn pluggar på annan ort. Hemma finns två yngre söner, i nedre tonåren. Sönerna finns, tomheten efter den döde maken Maurice finns och vardagen som ska klaras av finns. Pengarna som ska räcka. Och alla bekanta och grannar som ska komma vareviga kväll och beklaga sorgen och allt te som Nora lagar och bjuder på och dricker. Det är många koppar te. Det är också en mjukt finstämd ton i Colm Tóibíns roman om änkan som biter ihop och klarar av och lyckas starta om och hittar – eller uppfinner – en ny version av sig själv. Modigare och mer självständig än vad hon trott sig om att vara. Eller är hennes nya jag, efter änkeblivandet, ett resultat av tidsandan? Sextiotal blir sjuttiotal. Politiken ställs på sin spets. Fackföreningar startar. Nordirland. Konflikterna. Katoliker och protestanter. Skildringar av början på Nordirlands frigörelseprocess ger oss årtalen. I slutet av boken bloody sunday, sedd från Noras tv–soffa.

Nora Webster är en lågmält berättad utvecklingsroman i 40–årsåldern med dramatiska politiska händelser i bakgrunden. Knivskarpa psykologiska iakttagelser liksom i förbigående, subtila maktförskjutningar som sker när någon – Nora – gör något annorlunda. Det är vardagligt och värdigt, stillsamt och stort, på samma gång.