Kultur & Nöje

Jimmy Vulovic: Propagandans berättarteknik

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Jimmy Vulovic
Foto:Daniel Henriksson
Jimmy Vulovic

Jimmy Vulovic visar förtjänstfullt hur mycket det finns att lära av historien, tycker Christoffer Dahlin som läst ”Propagandans berättarteknik”.

Propagandans berättarteknik

Författare: Jimmy Vulovic

Förlag: Ellerströms

Det är mycket nu. I det senaste valet i Spanien blev vänsterpopulisterna i Podemos tredje största parti. I det österrikiska presidentvalet nyligen röstade 49,7 procent av väljarna på en högerextrem kandidat. Donald Trump härjar i USA och i Grekland styr vänsterradikala Syriza tillsammans med högernationalisterna Oberoende greker.

I land efter land vinner populister och extremister framgångar. En förklaring är självklart att många väljare är missnöjda. Men det handlar också om dessa rörelsers förmåga att effektivt använda sig av propaganda för att nå ut med sitt budskap.

Men vad kännetecknar egentligen effektiv propaganda? Det undersöker litteraturvetaren Jimmy Vulovic i ”Propagandans berättarteknik”. I boken söker han sig tillbaka till trettiotalet för att studera litterär propaganda i kommunistiska och nazistiska tidningar. Han dyker ner i arkiven och läser tidningar med namn som Stormklockan och Stormfacklan. Noveller, brev och reportage analyseras för att sedan jämföras med propaganda i vår tid. Vi får exempelvis läsa om hur hjältar framställdes i kommunistiska noveller på trettiotalet, hur fiender skildrades i brev från svenska soldater som stred för Nazityskland och hur Sovjetunionen beskrevs i olika resereportage.

Egentligen handlar det inte om nazismen eller kommunismen, utan snarare om att vaska fram propagandans grepp. Vilka är då dessa grepp? Ett handlar om att polarisera. Den slipade propagandisten ställer vitt mot svart. Och framförallt: vän mot fiende. I novellerna och breven från trettiotalet som Jimmy Vulovic analyserar skildras kommunismens och nazismens fiender som slappa, lata, fula och ointelligenta. Den egna sidan befolkas däremot av starka, bildade och modiga personer. En annan viktig komponent i propagandan är övertygelse. Effektiv propaganda skyr det tvetydiga. Inget utrymme får lämnas åt tvivel. Tydlighet är också viktigt. Läsaren får inte tolka budskap på andra sätt än det avsedda. Därför är det viktigt att förenkla. En motsägelsefull verklighet, med alla sina gråskalor, måste kokas ner till enkla budskap.

Visst finns det skillnader mellan 1935 och 2016. 30-talets vänster- och högerextremister skiljer sig en del från efterföljarna i vår tid. Men Jimmy Vulovic visar ändå förtjänstfullt på kontinuiteten i hur dessa rörelser använder propaganda för att vinna stöd. Så det finns alltså mycket att lära av historien. Och med tanke på hur det ser ut i Europa och USA i dessa dagar får vi hoppas att många känner sig hugade att göra det.