Kultur & Nöje

Fynd ur den ungerska bokskatten

Kultur & Nöje
Antal Szerb dog i koncentrationsläger men hans prosa lever.
Foto:

Antal Szerb dog tragiskt nog i koncentrationsläger – men hans prosa lever. Martin Lagerholm har upptäckt ännu en strålande ungersk författare.

Resa i månljus

Författare: Antal Szerb

Förlag: Nilsson Förlag

Översättning: Maria Ortman

Artikeln publicerades 3 oktober 2015.

Medan Viktor Orbáns Ungern och landets styvnackat protektionistiska linje i den akuta migrationsfrågan på senare tid hamnat i hela Europas blickfång, var den ungerska litteraturen i fokus på årets upplaga av Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Jag var själv inte på plats, men hoppas innerligt att de rent litterära frågorna inte drunknade alldeles i den dagspolitiska agendan, hur viktig och akut denna än är.

Glädjande nog har såväl den samtida som den tidiga ungerska 1900-talslitteraturen den senaste tiden på allvar slagit sig in i den svenska förlagsutgivningen. Förutom redan kanoniserade världsförfattare som Imre Kertész och Péter Esterházy – som nu i dagarna begåvats med en svensk utgåva av sina senaste respektive böcker – är såväl Peter Nádas monumentala trilogi Parallella historier och Dezső Kosztolányis klassiska roman Lärkan (1924) särskilt värda att nämnas. De sistnämnda båda utgivningarna är översatta av fenomenala Maria Ortman, som nu tagit sig an ytterligare en dyrgrip ur den ungerska mellankrigslitteraturens juvelskrin: den märklige Antal Szerbs moderna klassiker Resa i månljus (1937).

Szerb föddes 1901, blev med tiden inte bara en hyllad författare utan också en framstående litteraturvetare, och mördades i egenskap av jude i koncentrationsläger 1945. Enligt uppgift försökte en grupp anhängare rädda honom undan nazisterna med falska identitetshandlingar, men Szerb lär lugnt ha avböjt erbjudandet med motiveringen att han ville dela sin generations öde. Denna orubbliga fatalism genomsyrar också huvudfiguren i romanen, Mihály. Efter att ha ”enleverat” någon annans hustru, Erzsi, och själv gift sig med henne, ”råkar” han under bröllopsresan i Italien stiga på fel tåg och låter Erzsi åka ensam vidare mot Rom. Saken är ju den att känslomässigt distanserade och rebelliske Mihály nog stigit på fel tåg i livet också, beaktat beskrivningar av honom som ”en främling på genomresa”. Efter huvudpersonens radikala beslut att lämna sin brud, utvecklar sig romanen till en omtumlande resa bakåt i tiden och in i alternativa uppfattningar av livet självt. Allt gestaltat med det av Szerb så älskade Italien som fond.

Fram till den plötsliga separationen har romanen beskrivit parets smekmånad i Venedig och Florens, där Mihály berättar för Erzsi om sin svärmiska ungdomstid tillsammans med en handfull nära vänner. Dessa såg sig då som ett slags graalriddare i ständig strid med den tråkiga borgerliga verkligheten. Tillsammans förvandlade de vardagslivet till teater, och försvarade sin obrottsligt lojala vänskap och gemensamma själsliga frälsning med både revolver och en erotiskt präglad dödslängtan. Rebelliska bohemer i ständig strid med livets konformism! Vändpunkten i romanens nutid infaller när en av dessa kamrater, den småkriminelle galningen János, av en slump stöter på det nygifta paret i Ravenna och påminner Mihály om de gamla livsidealen.

Resa i månljus är skriven på en fullkomligt betagande prosa, med en på en gång drömsk och ironisk grundton, och med högst oväntade vändningar i intrigen. Tematiskt kan den läsas som en egensinnig variant på ett av den tidiga 1900-talslitteraturens mest centrala motiv: konflikten mellan det borgerliga livets konventioner och konstnärlivets romantiska frihetspatos. Ett motiv också för vår tid?