Kultur & Nöje

Förortsdagar i slow motion

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Linna Johansson gör debut med en roman om en fiktiv förort.Foto Jörgen Linder
Linna Johansson gör debut med en roman om en fiktiv förort.Foto Jörgen Linder

Med sin debutroman sätter Linna Johansson fingret på en öm, varig punkt och vevar omkring. Rebecka Åhlund ser fram mot detta författarskap.

Lollo

Författare: Linna Johansson

Förlag: Modernista

Lollo är en ung kvinna i en fiktiv förort till Stockholm, det magiska Aspy. Man tror ibland, som lantis, att folk som växer upp i orten också är stockholmare, men efter femton år i staden har jag förstått att förorten är något helt annat än att känna sig hemma i Stockholm. Lollo vet redan det så klart. Hon åker sällan in till city, hennes värld är centrumet med bowlinghallen och mataffären och lägenheten där hon bor med sin syster och mamma.

Det fanns en tid när folk sa åt Lollo att hon var bra på att skriva. Kanske att hon skulle bli författare? Sedan blev det inget mer med det. Hon hatar sin lillasyster, en perfekt solbränd bantningsvirtuos som arrangerar kabaréer och vill bli designer. Som köper Uggs när det blir modernt. (Lollo tycker, helt riktigt, att de ser ut som bäverfötter.)

Lollo vill ingenting. Åtminstone inte på det sätt alla i samtids-Sverige förväntas vilja någonting: skapa ett personligt varumärke, göra karriär, klassresa, kämpa sig ”uppåt”. Efter gymnasiet driver hon runt i Aspy med sin bästis Lidija. De kör dagsfyllor, röker cigg, hostar och äter smågodis vid Vinterviken. Ibland kanske de snattar något, ibland har de pengar, men inte så ofta. Hänger i bowlinghallen. Kollar internet-porr. Otygs-uttrycket ”spendera tid”, som så irriterande många svengelskt använder sig av, är deras signum. Förutom att det de lägger sin tid på är att bara hänga med varandra: inget som genererar en plats på någon tidnings lista över ”Unga lovande talanger” eller ”De hetaste nya namnen inom någon pengastinn bransch”.

Linna Johansson har länge varit en av Sveriges skarpaste hjärnor och skribenter. Med sin debutroman sätter hon fingret på en öm, varig punkt och vevar omkring. Vad ska det bli av oss allihop? Blir du lönsam, lille vän? Genom ett berättarjag som mestadels håller sig i bakgrunden, så klart, för Lollo tycker saker och tänker saker men hon brinner inte för egentligen någonting, åtminstone inte på ett sätt som kommer att gagna arbetslinjen. En mamma i bakgrunden, en pappa som ingen orkar ens låtsas prata med, dialogerna med honom är perfekta sketcher över misslyckade helg-faderskap.

Lidija får ta plats som en katalysator, och även olja på vågorna. Tillsammans börjar vännerna leva ut, öppna för alla förslag. Det är webcam och MDMA och en småmanisk väninna som kanske är hallick också, drinkar, en frihetskänsla i att inte bry sig om man sover tills det börjar mörkna igen. I kvällspressen kommer deras tillvaro senare beskrivas med ord som ”spritorgier” och ”prostitutionshärva”.

Det är inte dramaturgiskt perfekt, men katastrofer kan utspela sig i slow motion och aldrig ens riktigt nå en traumatisk brytpunkt. Eller kanske, men i efterhand vet man inte. Lollo och Lidija lever rätt härjigt, men det finns ingen sensmoral kring det att hämta. Saker händer, bra och dåliga, men även när det barkar bra nära fanders är båda två människor i sin egen rätt- inga hjältinnor, inga offer, inga extrasmarta eller stackare.

Varandet blir lite av ett problem för strukturen i Lollo, även om jag antar att den kan ses som kongenial med berättelsen. Men den hade kunnat vara kortare, helt enkelt - fått svälla ut ännu mer ibland och tajtas till på andra ställen. Ändå är den vagt olycksbådande stämning som vilar över hela berättelsen extremt skickligt gjord och det smakar bakfylla i min mun när Lollo är bakis. Jag ser mycket fram emot detta författarskap.

Fakta

Linna Johansson

Linna Johansson bor i Stockholm och började sitt yrkesliv som skribent med det egna fanzinet Bleck. Hon blev snabbt en av de starkaste och mest originella feministiska rösterna i den svenska samhällsdebatten. Efter många år som ledarskribent på Expressen sa hon upp sig för att skriva en roman. Hennes förebild är serietecknaren Phoebe Gloeckner.

FÖRSTA MENING:

”Hon kom inte hem förrän vid fem.”

Visa mer...