Enya poppar upp det inåtvända

Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv, inte heller Enya – men en musikgenre är hon närapå. Åtminstone för dem som lyssnar på pop och inte på eget bevåg inträder i new age- och meditationsmusik. Enya poppar upp det inåtvända och gör det mer utåtriktat med keltiska, klassiska och kyrkomusikaliska inslag. Lager på lager med sång, stråkar, harpa, en luftig elektronisk rymd, med halvmörka skyar och ekon av hav. Dark sky island är irländskans åttonde album, det första sedan julskivan 2008. Men hon bekymrar sig inte över att vinna nya fans. Ofta kunde det lika gärna varit en uppföljare till Watermark (1988) med genombrottshiten Orinoco flow, allra särskilt Echoes in the rain. Mest nerv har Even in the shadows.