Kultur & Nöje

En spännande matresa till bords med biskop Brask

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Medeltida ostar har ett kapitel i antologin ”Biskop Brasks måltider".
Foto:Marie Birkl/TT
Medeltida ostar har ett kapitel i antologin ”Biskop Brasks måltider".

Den nyutkomna antologin "Biskop Brasks måltider" är en fascinerande matresa till ett herremanskök i början av 1500-talet.

Biskop Brasks måltider: Svensk mat mellan medeltid och renässans

Författare: Magnus Gröntoft m.fl. (red.)

Förlag: Atlantis

Mest känd är biskop Brask för historien om "brasklappen". Hans Brask (1464–1538) var under åren 1513–1527 biskop i Linköping och en av katolicismens främsta försvarare i Sverige. Efter en hård konflikt med kungen, Gustav Vasa, på Västerås riksdag 1527 gick han i landsflykt och slutade sina dagar i ett kloster i Polen.

I Linköpings stiftsarkiv förvaras dock en handskrift från 1520-talet, som härrör från den gamle biskopens kansli, och som ger en unik inblick i måltidskulturen i en biskops hushåll under svensk senmedeltid. Handskriften innehåller matsedlar som Brask hade komponerat för kalas och religiösa högtider. Vidare innehåller den en gårdspraktika som berättar vad som ska göra vid olika tider på året såsom i januari månad: "Låt forsla fisk, salt och så vidare från Söderköping, medan det är slädföre." Eller i juni: "Låt göra skor för hela året medan det är ljust och dagarna långa." Som källa är dokumentet unikt eftersom det inte bara visar vilka enskilda maträtter som var på modet, utan återger hela måltidskombinationer. Någon liknande källa existerar inte för medeltida eller äldre svensk matkultur.

Antologin ”Biskop Brasks måltider" utgår från den varsamma översättning till modern svenska som medeltidsforskaren Hedda Gunneng har gjort av den aktuella handskriften.

De övriga 13 bidragen utgörs av olika forskares kommentarer till källtexten för att sätta in biskopens mathållning – och föreställningar kring mat – i ett historiskt sammanhang. Det är spännande texter som ger läsaren många aha-upplevelser. Till exempel tar odontologen Torgny Alstad upp sockrets betydelse i maten på senmedeltiden, medan agrarhistorikern Janken Myrdal ägnar sig åt medeltida ostar och teologen Martin Lind funderar kring de teologiska föreställningarna kring biskopens bord.

Om man ska hitta något att vara kritisk mot är det att redaktörerna verkar förutsätta att alla vet vem Hans Brask var, men det hade inte skadat att inleda med en biografisk skiss av biskopen för att introducera även den oinvigde läsaren.

Annars är det en överlag välskriven, varierad och rikt illustrerad bok som har potential att hitta läsare långt utanför de specialintresserades trånga skara. Matentusiaster i största allmänhet borde hitta näring för idéer här – utan onödigt tuggmotstånd.