Kultur & Nöje

Edward St Aubyn: Romanerna om Patrick Melrose vol 1

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Foto:David Sandison

Oerhört brittiskt och igenkänningsbart för alla som huserat i den anglosaxiska litteraturen.

Romanerna om Patrick Melrose vol 1

Författare: Edward St Aubyn

Översättning: Erik Andersson

Förlag: Albert Bonniers

Vad är det egentligen som gör litteratur bra? Ja, frågan kan tyckas enkel, gör man det lätt för sig så menar man väl att det är subjektivt. I så fall skulle recensioner inte vara mer än tyckande, kokett konsumentupplysning för att försvara mina universitetspoäng. Kanske det, men en åsikt måste vara underbyggd med något substantiellt. Aspirerande författare kanske tror att en bra berättelse behöver ha en händelseutveckling och en dramatisk kurva. Inte alls. Mycket bra berättelser har inget av detta och fungerar ändå utmärkt, ibland märks inte ens avsaknaden av en story. Det är som Ella Fitzgerald sjunger ”tain’t what you do; it’s the way you do it”.

”Romanerna om Patric Melrose” utspelas under några få dagar hos en distanserad och arrogant brittisk överklass. Det är en sedeskildring, och en utvecklingsroman som kretsar kring pojken Patric. I del ett, ”Glöm det”, utsätts han för ett övergrepp av sin far, i del två, ”Dåliga nyheter”, är han en påtänd yngling som åker till New York för att hämta sin fars kvarlever. I den avslutande delen av volym 1, Visst hopp, går han på fest. Ja, det är vad som händer. Men det är ingen banal historia för det, det är bitskt, roligt, mångordigt, smärtsamt och existentiellt. Stilmässigt är det oerhört brittiskt, igenkänningsbart för alla som huserat i den anglosaxiska litteraturen.

Edward St Aubyn flög under radarn många år, ”Romanerna om Patric Melrose” är skrivna mellan 1992 och 2011 och det har tagit tid innan de nått uppskattning. Jag kan förstå det. De detaljerade skildringarna kan bli lite långrandiga, man får akta sig så man inte misstar volym 1 för att vara en roman med tre delar. Det är tre kortromaner i samma band, och det är en av anledningarna till att detta är bra litteratur. Varför? Det ska jag lägga ut texten om i vår när volym 2 av ”Romanerna av Patric Melrose” kommit ut.