Kultur & Nöje

Deckardebut från Flatön

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Katinka Bille är en stilsäker skribent och det är ett nöje att läsa hennes fina prosa, tycker BT:s recensent – som dock önskar att Bille hade struntat i de övernaturliga inslagen.
Foto:Foto: Black Skerry
Katinka Bille är en stilsäker skribent och det är ett nöje att läsa hennes fina prosa, tycker BT:s recensent – som dock önskar att Bille hade struntat i de övernaturliga inslagen.

Evert Taubes ljuva Flatön är platsen för diverse ruskigheter i Katinka Billes debut ”Diktaren”. Hennes thriller lovar gott för framtiden, tycker Kerstin Bergman.

Diktaren

Författare:

Katinka Bille

Förlag:

Black Skerry

En av årets första svenska deckardebutanter är Katinka Bille. Hennes Diktaren, som utspelar sig på bohuslänska Flatön, är en psykologisk thriller med övernaturliga inslag och en bakgrundshistoria som involverar Evert Taube.

En sen kväll när föräldrarna är på fest och de barnvaktande storebröderna ser på film lämnar femåriga Angela huset för att leta reda på sin mamma. Hon försvinner och trots ihärdigt letande av både polis och frivilliga förblir hon försvunnen. Kort därefter hittas en äldre man drunknad vid bryggan där han kört över kanten med sin permobil.

I centrum för berättelsen står den unga journalisten Cattis och veterinären Paula, en nybliven änka i pensionsåldern. Cattis som vikarierar på den lokala tidningen bevakar flickans försvinnande och den äldre mans dödsfall, Paula fördriver tiden med att lägga pussel. Samtidigt brottas de båda med frågor om vem de egentligen är, vem de vill vara och hur de ska hantera sina liv. Så plötsligt finner de sig båda indragna i ett dramatiskt och våldsamt händelseförlopp.

Bille är en stilsäker skribent och det är ett nöje att läsa hennes fina prosa. Bilden av det gamla fiskarsamhället och dess invånare är inkännande, och det bohuslänska landskapet gestaltas levande och målande. Berättelsen med alla de komplikationer som uppstår i kölvattnet av flickans försvinnande är dessutom både spännande och välkonstruerad. Så långt allt väl.

Boken hade dock mått bra av lite ytterligare redigering. Framförallt är själva epilogen där historien om ”diktaren”, Evert Taube, återfinns helt onödig för den huvudsakliga handlingen. Av det bifogade reklammaterialet för boken förstår man att den delen legat författaren särskilt varmt om hjärtat, men det hindrar inte att det drar ner helhetsintrycket att boken avslutas med tjugofem sidor som är helt irrelevanta för den huvudsakliga handlingen.

Personligen har jag därtill väldigt svårt för den nya trenden att inkludera övernaturliga element i deckare. Billes variant är onekligen originell, här handlar det om kvinnor som med tankekraft kan styra katter, men det känns samtidigt som ett sätt att ”fuska” istället för att konstruera en berättelse som går ihop sig helt med realistiska medel.

Billes debut lovar dock gott för framtiden och det ska bli spännande att se hur hon utvecklas. Inte minst är hon skicklig på att skapa kvinnogestalter som känns äkta och normala – något som vi knappast kan få för mycket av på dagens svenska deckarscen.