Kultur & Nöje

Charlotta von Zweigbergk: Fattigfällan

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Charlotta von Zweigbergk.
Foto:Jan-Ake Eriksson
Charlotta von Zweigbergk.

Fattigdomen slår hårt mot Beata, trots att hennes enda misstag är att bli sjuk. ”Fattigfällan” är en intensiv men opersonlig skildring av dem som faller mellan stolarna i välfärden.

Fattigfällan

Författare: Charlotta von Zweigbergk

Förlag: Ordfront

Charlotta von Zweigbergks roman – jag kallar den så trots att den enligt baksidestexten baseras på verkliga händelser – öppnar så tungt att jag knappt orkar fortsätta. Den klaustrofobiska känslan av maktlöshet och huvudpersonen Beatas ångestladdade livsöde skildras otroligt intensivt. Möjligen beror det på att Beata, liksom jag själv, är egenföretagare och att jag snabbt oroar mig över min egen utsatthet. Men oavsett vilken typ av inkomst man har, är hennes snabba ekonomiska förfall något som skulle kunna hända i princip vem som helst. När man fastnar mellan utförsäkring och försörjningsstöd finns det inget som dämpar ens fall. Inte ens i det skenbart trygga Sverige.

Utan att definiera Beatas (tidigare) arbete eller hennes faktiska sjukdom blir berättelsen dock snabbt lite opersonlig. Fokus på fattigdomen blir ännu starkare utan de stora dragen i hennes situation, men det är på gott och ont. Trots en ökad förståelse för den som har det svårt ekonomiskt, är det något som skaver. Å ena sidan skildras skammen i att vara fattig och bristerna i systemet effektivt och träffande. Å andra sidan hade kanske läsaren relaterat ännu mer till Beata och hennes situation om denne vetat mer om hennes bakgrund.