Brun utan soul

I våras fick Ane Brun en oväntad etta på brittiska danslistan med Dr. Kucho-låten Can’t stop playing. Att höra henne sjunga generiska EDM-rader var som att se Liv Ullman göra en roll i nästa Transformers-film. Ett stråk av den plastiga känslan dröjer sig kvar på When I’m free, där norskan lämnat sitt avskalade sound och inspirerats av dansmusik och triphop. Produktionen balanserar visserligen elegant omkring Joni Mitchells tidiga nittiotal, men de själfulla låtarna saknas. Bruns texter hamnar allt för ofta ”på näsan”, som när hon river ut gamla anteckningar i Black notebook eller räknar promenadsteg i Directions. Helheten blir snygg men lite trist. Undantaget är Miss you more som sticker ut med sin ärlighet och raka tilltal.