Krönikörer

Schlaug: Vilken politiker ska blomstra denna sommar?

Almedalen. Strategerna lägger upp strategier. Konsulterna konsultar. Partiledare och språkrör våndas och längtar tills politikerveckan skall vara över. Så de får göra sommar.

Krönikörer

Fredrik Reinfeldt har suttit i bersån på Harpsund med ett glas nyfolklig champagne och tänkt på vad han ska säga, medan Schlingmann funderat vid hans fötter på hur han skall säga det. Lättsam och rolig eller den allvarliga statsmannarollen lämpad för ett Europa i kris? Svåra val också för en god skådespelare.

Någon blomma för den svenska hagen har inte Moderaterna. Förr hade man en skränande fiskmås som symbol, senare fick man ett tjockt M med tre stilenliga betongklumpar som fötter. Men nu? Inget alls. Fästingen är ledig, den ärför det mesta också ganska onyttig i naturen.

Stefan Löfven oroar sig nog mest för att han måste säga något för i Almedalen måste man säga något som gör att journalisterna inte finner det man säger vara så ointressant att de hittar på en egen agenda. Det kan ju sluta hur som helst. Det kan det också om vildrosorna slår ut i sommarstiltjen därför är Stefan beväpnad med rejäla kemiska bekämpningsmedel om juholtare börjar spira i rabatterna.

Sommaren för Jonas Sjöstedt blir tung, det lyfter inte i opinionen som hans parti kräver. Han blev vald med anledning av att partiet inte ansåg sig ha någon kvinna som skulle kunna lyfta siffrorna till schymanska höjder. Men det är som det är: nejlikor trivs inte i den svenska sommarhagen. Inte ens i rabatter.

Annie Lööfär nog inte heller så glad, trots att hon alltid ler. Kanske funderar hon, där hon sitter mitt i det grönskande Sommarsverige, på hur det kommer sig att det är så ont om fyrklöver. Kanske vet hon inte att fyrklöver är en genetisk missbildning i ett friskt klöverblad. Och nog är det ett omen att Wikipedia slår fast att chansen att hitta en fyrklöver är egentligen inte möjlig att ens räkna i promille.

Pressad är också Björklund. Blåklinten (Cyanus segetum) betraktas som ett ogräs i den fina värld där han vill bli sedd. I takt med att de kemiska bekämpningsmetoderna har applåderats allt mer av Marit Paulsen har också blåklinten påbörjat sin väg mot utrotning.

Vitsippans tid är överför länge sedan, vilket förstås bekymrar Hägglund när han förbereder sitt spontant hållna tal med många spontant förberedda lustigheter.

Problemet för Jimmie Åkesson är inte att hitta spontana lustigheter hans mål är att SD till det yttre skall vara Ny demokratis motsats vad gäller pajaseri. Åkessons hade tur att man valde blåsippan och inte blåklockan som partisymbol. Blåklockan (Campanula rotundifolia) lever nämligen sitt blomsterliv i full färgharmoni med sin mångfasetterade omgivning.

Och maskrosorna?Tja, de frodas, men har redan haft sin bästa blomningstid inte minst vid Vätterns strand. De gödslas bra av giftalgerna i havet utanför Almedalen. Något för Åsa Romson att filosofera över?

Snart är politikerveckan över. Partiledare kan andas ut. Ta till sig sommaren och strunta blankt i vad taskiga krönikörer skriver.

Birger Schlaug
f.d. språkrör (MP)