Krönikörer

Schlaug: Politikens sommar – långt från badstranden

Sommaren är kort. Det mesta regnar bort. Sägs det. För en del politiker handlar det mer om att sommaren är kort och det mesta politiseras bort. Personligen plågades jag varje vår när solen värmde, surret i bikuporna därhemma var euforiskt och det kändes som om livet tog fart på vartenda ställe utanför riksdagen.

Krönikörer

En sommar före ett val kan kännas som en nära-döden-upplevelse. På samma sätt som en valrörelse nog kan kännas som en nära-döden-upplevelse för väljare.

Min första sommarsom språkrör inför ett riksdagsval utspelade sig 1988. Då, och först då, fattade jag vad jag gett mig in på. Barn och fru satt allt som oftast i bilen och väntade på att dra iväg till badstranden medan jag bara skulle en massa saker? Prata med journalister, trösta medlemmar, plita färdigt på strategier, formulera och godkänna texter som skulle visa hur fantastiskt mitt parti var. Och hantera ångesten över vad sjutton jag gett mig in på. MP skulle ju som första nya parti på 70 år ta sig in i riksdagen, var det tänkt.

En glad medpolitikeri ett annat parti meddelade att vi i alla fall hade tur eftersom det dött några sälar på sommaren då fick vi ju argument för att fly pappershögar och göra våra stämmor hörda vid somrigt hav?

Vi kom in i riksdagen, ett riksdagsår förflöt under stor möda och viss kalabalik och en ny sommar nalkades. Min första i egenskap av riksdagsledamot minsann. De sista debatterna som avhölls i plenisalen var smått euforiska, ungefär som surret i en bikupa på våren. Samtidigt var man mån om att inte prata så länge, för då riskerade alla att få kvarsittning några dagar för att hinna med de beslut som måste klubbas. Till min förvåning uppmanades de folkvalda av talmannen att hålla sig kort på grund av att sommarlov väntade.

Fester innan sommarlovethör till traditionen. Mitt första mer konkreta sommarminne från tiden i riksdagen var när en idogt arbetande riksdagkvinna, pyntad med små propellrar på pinnar fästade i håret, aningen fnittrigt småberusad rusade in i kammaren för att rösta, men bara måste springa fram till mig som varande språkrör för Miljöpartiet och högljutt förklara att hon minsann också gillade vindkraft. Jaha, du, sa jag, men det är väl ändå på håret?

När hon kommit ner till sin plats cirka 15 meter från min riksdagsbänk, kom hon på att det var ganska roligt sagt. Så hon rusade tillbaka till mig och sa att hon inte visste att miljöpartister kunde vara roliga. Sedan rusade hon tillbaka till sin bänk för att upptäcka att hon missat voteringen med cirka fem sekunder.

Det lilla fattiga Miljöpartiethyrde förresten en liten charmlös turistbåt för att åka runt Djurgården som avslutning på riksdagsåret. Från samma kaj avgick Moderaternas inhyrda dyra jättebåt. På bryggan högt däruppe stod Carl Bildt och tittade ner på mig och önskade med skorrande R en god sommar till språkröret där nere.

Det var ganska roligt sagt. Även om han själv inte visste det. Språkrör är nämligen det rör som maskinisten förr talade i när han skulle prata med kaptenen på fartyget.

Birger Schlaug
f.d. språkrör (MP)