Krönikörer

Schlaug: Fler får jobb – bara tvättmaskinen åker ut

På väg ner till viken för ett sista farväl av sommaren. Jag har vässat lien på mitt hen. Ska slå lite vass kring bryggan. Jag sätter mig en stund på bryggkanten, lommen patrullerar i vassbrynet och hägern, vars ena ben är skadat, skymtar en bit bort.

Krönikörer

Sommaren vilar loj i väntan på hösten. Annat är det för de politiska tolvtaggarna. Nu räcker det inte att lättsamt sörpla rosévin i Almedalen. Nu börjar allvaret. Utspelen står som spö i backen. Borås har redan blivit upprättat efter en tidigare ministers fryntliga undran vad i herrans namn man skall där göra. Snart skall man kunna pendla raskt till Göteborg. Och till och med tillbaka.

Budskapen frånvåra ledare är ganska enstämmiga, förutom att alla numera gillar både Borås och tåg. Jobben kommer först, heter det från alla håll. Statsminister och oppositionsledare verkar överens med småttingarna om den saken. Vi måste göra allt för att skapa nya arbetstillfällen. Jobben är det högst prioriterade.

Ja, bästa läsare, ni har hört det paketerat i rött, blått och grönt. Jobben först. Men hur svårt kan det vara? Om man nu menar allvar med att mer arbete är det mest livsavgörande för samhället?

Egentligen är detmycket enkelt att skapa nya jobb. Det är bara att förbjuda tvättmaskiner och automatiska biltvättar. Eller göra som i saligt insomnade Sovjetunionen: låta tanter och farbröder hugga sten vecka efter vecka istället för att låta en bulldozer göra jobbet på någon timme. Med motiveringen att jobben var det viktigaste.

Konstigt är det.För rationaliseringar och effektiviseringar ser de flesta av oss samtidigt som något eftertraktansvärt. Något som ska göra livet lättare för människor. Ge utrymme för mer fri tid.

När de så kallade arbetsgivaravgifterna infördes så var ett argument att man ville ersätta människan med smart teknik. Man ville effektivisera produktionen, och sedan dela på de jobb som blev kvar. Människan skulle få bättre liv genom mer fri tid, mindre stress, mer tid för barn och ökad livskvalitet. Bra!

Desto dyrarevarje arbetstimme blev, desto mer intresserad blev förstås arbetsgivare av att robotisera, automatisera och datorisera. Idag går nästan varenda miljard som investeras i näringslivet ut på att rationalisera bort arbete. I kommuner också. I finanssektorn. Och i staten.

Hur kan man då hävda att målet är att skapa mer arbete?

Jag har inget emot smarta rationaliseringar. Tvärtom. Däremot ifrågasätter jag dem som hävdar att man gör allt för att skapa nya jobb, att ”skapande av mer arbete” är den prioriterade frågan. Bäste Fredrik och Stefan, menar ni allvar så förbjud bulldozrar och låt oss alla knacka sten.

När växlade förrestenarbetarpartier från målet att vi skulle arbeta mindre till att vi skall arbeta mer? Varför inte låta fler dela på det arbete som finns? Och finansiera skola och omsorg genom annat än via skatt på just arbetstid.

Lommen patrullerar, hägern spanar ut över viken. Sensommar. Dags att rensa lite vass. Politiker borde också rensa. För att se lite längre och lite bättre.

Birger Schlaug,

f.d. språkrör (MP)