Krönikörer

Schlaug: Bland laxsnittar och konsultjobb i Almedalen

För en vanlig dödlig riksdagsledamot avslutas riksdagsåret under festliga former. Talmannen, som sällan är ett under av humor, önskar de folkvalda en god och närande sommar med tid för reflektion och vila.

Krönikörer

Allt i syfte, kan man tro, att de skall återkomma utvilade för att entusiastiskt kasta sig över motionstiden som inleder höstterminen.

Egentligen menar talmannen inte alls det hen säger. För är det någonting som talmannen avskyr så är det pigga riksdagsledamöter som fulla av iver inleder höstterminen med att skriva motioner för fulla muggar. Motionerna skall harvas igenom hela långa vägen med utskottsbehandling, riksdagsdebatt och beslutsförfarande som ändas med ett avslag.

Det talmannen egentligen, i sitt lilla sommartal, önskar de folkvalda är att de skall bli lagom lata och slöa i sommarvärmen så att de kommer till insikt om att de inte skall belasta riksdagens hela administration med sina fåniga motioner. Det är detta hen jo, jag vet att många blir upprörda av ordet hen, men medge att det är praktiskt! menar med tid för reflektion?

När de vanliga ledamöterna lämnat riksdagshuset för att möta sommaren tar allvaret vid för partiledningarna. Man är alls inte ledig. Partiledare och språkrör och de närmast sörjande intar inte viloläge än på flera veckor. Politikerveckan i Almedalen väntar nämligen. Och då skall man vara både på tå och solbränd. Gärna iklädd lättsamma kläder, uppträda folkligt och leende. Varje spontan yttring skall vara väl förberedd.

Partierna har tillgångtill konsulter som hjälper till att lägga upp strategin. Det gäller att sätta dagordning för vad nyktra och även stundom lätt alkoholpåverkade journalister och skribenter skall meddela världen utanför ringmuren. Politikerveckan i Almedalen skapar mängder med arbete i konsultbranschen. Avdankade politiker får ofta betald halvsemester genom att prata på seminarier eller vara debattledare dessvärre drabbas vi även av många trötta laxsnittar.

Mina första möten med sommaren i Almedalen medförde en rad överraskningar. Till exempel att Lars Werner, som var ganska fyllig i alla bemärkelser, inför medierna hade för vana att ta sig ett bad från en speciell badstege precis vid Almedalen.

En annan högtidspunkti Almedalen var när ett antal journalister och fotografer tävlade i att få politiker att göra de mest löjliga saker på bild. Man fick Olof Johansson att ställa sig i havet och prata telefon. Ingvar Carlsson, eller om det var Carl Bildt, kröp upp på ett tak. Mig ville Janne Scherman, som då var reporter på TV4, få att stå på händer mot ringmuren. Jag vägrade, trots att jag var ganska bra på att stå på händer. Sen berättade han att han skulle ha ställt frågan, med mikrofon i handen, varför jag stod där. Om jag kunde göra vad som helst för att synas...

Jag höll nio tal i Almedalen. Några av talen kanske inte borde ha hållits. Men en del var bra. Det bästa med Almedalsveckan var vetskapen att efter båtturen till fastlandet så väntade några veckors sommar. Om det inte var valår förstås.

Birger Schlaug.
f.d. språkrör (MP)